2010-02-19

NP 2009 - Herta Müller

Jag skrev inget om Herta Müller i höstas när hon fick 2009 års Nobelpris i litteratur. Delvis för att jag hade fullt upp med litteraturkursen. Men mest för att jag inte hade läst något av henne. Nu har jag det: Redan då var räven jägare (1992).
I vanlig ordning tar nobelpristagarens böcker slut omedelbart timmarna efter kungörelsen i TV och radio. Jag hann dock få tag på denna i pocketupplaga. Bra för mig som alltid vill ha en pocketbok i väskan att läsa på bussen. Och de senaste månaderna har jag haft så mycket kurslitteratur att läsa att min 'nöjesläsning' begränsas till bussen. (Även om kurslitteraturen i sig naturligtvis är ett lika stort nöje - enda problemet är att allt måste gå så fort.)
Att det tagit mig flera månader att ta mig igenom Redan då var räven jägare är inget att rekommendera. 238 sidor med enkelt språk ... behöver absolut inte ta så lång tid. Problemet var att jag större delen av boken aldrig ens frestades att stjäla mig till en läsestund även hemma. Det är ingen 'rolig' läsning att dyka in i ett så totalitärt samhälle att folk inte vågar tala öppet med varann. Boken är fylld av konkreta bilder, som fastnar och finns kvar i mig nu efteråt. Men första halvan kryper verkligen in under skinnet som ett dött samhälle. Avsaknaden av namn och personligheter är naturligtvis en medveten strategi här, men gör det också svårt att ta till sig boken. Om jag hade tid, vore det läge att läsa om den genast, för att hitta alla de ledtrådar som jag är säker finns. I första halvan av boken när personer saknade namn och endast kort betecknades som t ex prickig slips, eller födelsemärke på halsen, så blev allt abstrakt. Tills dessa personer betydligt senare faktiskt fick namn, då uppstår en viss aha-känsla.
Detta hör i historien också samman med upplösningstillståndet i Rumänien. Hur än kritiskt läget tycks så är det när det börja leva igen som vi närmar oss upplösningen, av samhället och boken. Inga årtal nämns. Hade jag kunnat något om fotboll kanske jag vetat när Danmark var där och spelade mot Rumänien. Tydligen hade det betydelse, som insikt för folket om att en annan verklighet kan existera. Än deras total förtryck. Jag minns inte längre hur pass långt efter Berlinmurens fall november 1989 som också Rumäniens diktator Ceausescus föll.

1700-talet

Vi har sysslat med 1700-tal i ytterligare tre veckor. Som t ex Robinson Crusoe och Gullivers resor. Exempel på hur romanen skapades i England med den framväxande borgerligheten. Engelsmännen hade redan vid det här laget en mer eller mindre maktlös konstitutionell monarki, ungefär som Sverige idag. Industrin växte fram i takt med borgerligheten. Redan när jag läste Engelska för 25-30 år sedan tillhörde denna period mina favoriter. 1700-talet är spännande med sin spretiga entusiasm.
Och i Frankrike ledde det till Revolution. Inte för att det var eländigare där. Utan för att man var rikare än på länge och att läskunnighet och protestviljan växte i takt med välståndet.
Tongivande var naturligtvis Volaire, vars närmast 'desperat' hurtiga roman Candide, visar hur förtvivlad han var över tillståndet i världen. Motsade jag mig där? Nja, som upplysningsman önskade han informera folket om hur optimistisk framtidstro inte tycktes stämma med verkligheten. Han chockades av jordbävningen i Lissabon, där minst 30.000 människor dog. Chocken var inte mindre än den vi upplever idag när vi ser på katastrofen i Haiti.
Voltaires fråga blir då: - Hur kan vi säga att detta är det bästa av alla världar, där allt sker för det bästa för alla...? Inte är det bara syndfulla människor som dör?! Nej, naturligtvis inte.
Oskyldiga dör.
Och så har vi läst om Den unge Werthers lidanden, Goethes känsloutbrott. Förromantiken, rötterna till 1800-talets romantik. Maximalt subjektivt, en utblick innifrån Werther själv. Alla brev är skrivna av Werther, han ser ingen objektiv realitet. Han har flytt ut på landsbygden för att skapa sin egen verklighet. Han blir som en symbol för den alienerade konstnärens - som flyr in i sig själv. Och den kvinna han förälskar sig i - Lotte - är en fantasiskapelse i hans inre. Han ser inte henne som hon är, han ser sin egen önskedröm. När han till slut inser att hon inte är hans fantasfigur, utan lever i samhället med sina uppgifter där - då tar Werther sitt liv. Det finns ingen plats för honom i det borgerliga livet, där människor arbetar för brödfödan...
Den här individualismen dök upp i Engelsk poesi tidigare än på andra håll. Fler och fler dikter omnämner 'vanliga' människor. Tidigare ansågs endast hjältar och kungligheter vara värdiga att uppträda i allvarligt menade verk, med 'höga' ämnen. Att det råder en ny syn på människan är tydligt och klart. Även små människor drabbas av tragedier. Och även om man bara slitit på åkern hela livet - så är det inget att se ner på. För inför döden är vi alla lika små, ingen ära kan vi ta med oss (Thomas Gray), likaväl som inga rikedomar.
Mest nyskapande av alla var naturligtvis William Blake, som skapade helt nya ämnen, och som konstnär ofta kombinerade bild och ord. Hans dikter är ofta fyllda av en ny naivitet, skrattande barn och en sorts 'New Age' andlighet. Panteismen som bryter av mot den kollektiva kyrkan och blir mer personligt andlig.
Just nu gräver vi i svensk lyrik - Nordenflycht, Kellgren, Lenngren, Thorild, Lidner ....

Litteraturvetenskap

Ytterligare tre veckor har susat förbi och jag önskar mig evigt mer tid för eftertanke. Jag vill verkligen studera vidare för att klura ut vad Litteraturvetenskap egentligen handlar om. Jag slutar aldrig ställa mig den frågan. Vi ser på författarskap och läsarnas samhälle utifrån. Och den utsikten är enormt bred och kan innefatta precis vad som helst. Den utsikten är lika rik som människan, med alla hennes intressen och böjelser.

Det räcker att titta på en förteckning över kurser i Litteraturvetenskap. Förutom den rent litteratur-historiska kurs jag själv går, så kan man välja en rad mer specialiserade synvinklar. T ex  kvinno- litteraturhistorisk syn - vilket naturligtvis även handlar om hur kvinnliga författare tystats, eller hur manliga författare har betraktat det kvinnliga könet osv. Eller letar upp andliga uttryckssätt genom årtusendena. Eller det psykologiska innehållet och hur det utvecklats. Möjligheterna är oändliga.

Å andra sidan tycker andra att man skall befästa gränserna utåt och mer titta in i texten.

Litteraturvetenskap som ett eget separat ämne är tydligen typiskt för Svenska universitet. I andra länder är litteraturen oftast knuten direkt till språkstudiet. Vilket naturligtvis också är en viktig synvinkel. Men då stannar man väldigt mycket inom en viss språkkultur och ser inte så mycket över gränserna, mer globalt. Förutom litteratur på engelska, som är global i sig själv.