2017-04-23

När ödets stjärnor faller - Maeve Binchy (1990)

Förutom första kapitlet, där 'Benny' (Bernadette) och Eve blev vänner som 10-åringar, tilldrar sig hela boken läsåret 1958-59, när de inleder sina universitetsstudier i Dublin och vänkretsen växer.

Benny och Eve kommer från Knockglen, en mindre tätort 8 mil från Dublin. Knockglen med en lång rad invånare är lika viktig för historien som flickorna. Alla interagerar och sätter igång föränring och utveckling på olika nivåer.

Maeve Binchy lyckas alltid höja mitt intresse från första sidan till den sista. Historierna är alltid mycket trovärdiga, aldrig schablonmässiga. Som exempel upplever Benny sin första förälskelse, men romanen handlar inte om parets väg att 'får varann' i slutet. I stället handlar det om hur alla inblandade hittar sig själva, ofta på mer oväntade sätt. Benny mognar till att inte fästa en orolig tilltro till en annan människa, utan finner lugnet i sig själv.

Föräldralösa Eve har vuxit upp i ett katolskt kloster, men hon har tur att vara omgiven av 'moderna' storsinta nunnor, som inte vänt sig från världen, och som inte försöker omvända eller kväva Eve som person. Andra exempel finns, men just hennes närmaste nunna, Francis, ger prov på en mer universell andlighet, som lär oss lyssna inåt på ett sätt som ger mognad och trovärdighet åt hela romanen.

Jag skulle aldrig kalla det en feel-good-roman, eftersom den innehåller en hel del jobbig vardag för många inblandade. Men allt lär så bra skrivet, engagerande och trovärdigt, att när romanen väl når slutet, så känns allt okej.


2017-04-08

The Europeans - Henry James (1878)

Har läst en lättsam kortroman av Henry James, en sorts 'comedy of manners', vet ingen bra svensk översättning för det begreppet, men det passar Henry James mycket uppmärksamma blick, att lyfta fram människors beteenden i ljuset, låta oss betrakta och fnysa lite roat.

The Europeans utgavs tre år före hans tegelsten, Portrait of a Lady, som även den var en psykologisk betraktelse, utan att komma med pekfingrar eller omdömen. The Europeans känns väldigt mycket som en pjäs, där jag tillsammans med författaren kikar in på tittskåpsscenen. Scenbilderna är några få rum inomhus, där karaktärerna möts.

Vi betraktar karaktärerna, inte naturen eller omgivningen. Vi lyssnar till deras samtal med varandra, samtal som avslöjar deras kontrasterande karaktärer. Motsatser möts och står lite frågande inför varandra. Berättaren, Henry James, känns här som en regissör, som ser allt, och vill visa fram vissa drag, men vi går inte in i skådespelarnas tankar. Vi ser deras ageranden och utifrån det kan vi få en bild av deras inre. Och dessa skiljer sig åt.

Ett syskonpar från europeisk överklass besöker några släktingar i Amerika. Dessa släktingar har aldrig tidigare träffats, utan bara hört talas om varandra, med allt vad det innebär av fördomar. Europeerna möter i Amerika en mer strikt puritanism än vad de är vana vid. Och amerikanerna tolkar allt europeiskt som frivolt, nöjeslystet, något man 'inte kan lita på'. Den gladlynte europeiska brodern vill lätta upp stämningen, få sina amerikanska släktingar att inse att det inte är syndigt att njuta av livet. Lättsamt, men tankvärt.

Henry James skrev samma år två långnoveller på samma tema, att kontrastera europeiskt och och amerikanskt: An International Episode (1878). I del 1 reser ett par engelsmän från överklassen till Amerika. De chockeras redan första dagen av juli-värmen, tror sig inte om att stå ut, men blir väl bemötta och omhändertagna av en amerikansk familj, som tar med de ut på sitt svalare sommarnöje.
I del två reser de amerikanska kvinnorna till England, Den äldre har varit där förut och har inga illusioner om att deras gästfrihet ska återgäldas. Twisten i historien, gör först att den gifta kvinnans fördomar kommer på skam, men i nästa twist besannas.

Ännu en ganska lång novell från samma år, Daisy Miller : a Study, börjar i lättsam ton, men rör sig dock helt bort från den satiriska komiken, mot en mer smärtsam alienation. I denna historia står kontrasten mellan nyalända amerikaner, versus de som varit så länge i Europa att de tappat bort den friare amerikanska andan. Endast den europeiska moralen är 'fin nog'. En mer öppen livsstil misstänkliggörs som omoraliskt hämningslös.

Det pratas om de unga amerikanska flickornas 'flirtighet', naturligt i USA, men helt otänkbart i Europa. Jag funderar på om det amerikanska 'dating'-systemet kan betraktas som etablerat redan 1870-talet? Huvudpersonen Winterbourne, den unge mans om försöker förstå sig på Daisy, säger: "Flirting is a purely American custom, it does not existe here", dvs i Europa.

Det känns också som om fröet till feminismen, den nya friare kvinnan, kan ha funnit en tidig återgivare här ...

Det känns som om Henry James i Daisy Miller : a Study är på väg mot en ett djupare psykologiskt allvar, kanske en försmak på vad som komma skulle med Portrait of a Lady.