Rit - Inger Edelfeldt (1991)

Rit är en novellsamling, vars titelnovell placerats sist och är ett helt magnifikt avslut på läsningen. Och i sig i mycket en paradoxal motsats till övriga historier.

Inger Edelfeldt är en gammal favorit för mig, med alltid lika lättflytande språk som glider igenom mig närmast motståndslöst. Även om historierna i sig innehåller mycket motstånd inuti karaktärernas psyke. Det är psykets gränsland, historier laddade med antydningar, som skapar spänning och får läsaren att flyta med i framåtrörelsen, nyfiken, men osäker.

I denna samling är karaktärerna ganska unga, identitetssökande. De brottas med olika sorters behov av symbios. Unga kvinnor med bristande självförtroende, som anar att deras behov av kärlek handlar mer om förmågan till fantasi, än verklighetsförankring. De kastar sig ut i det okända, drömmer och uppfylls, krockar med besvikelser. Undrar var felet sitter?

Oftast är det kommunikationen i olika relationer som tycks ouppnåelig. Drömmen om att få spegla sig i någon annan, att mötas i samma själsliga behov. Där balanserar karaktärerna hela tiden på den vassa eggen, har svårt att reda ut sitt kaotiska inre, med sina undermedvetna förträngningar och hemliga önskningar.

Ofta kommer därför sagan in i vardagsrealismen, skapar paradoxer. Om Fredrika/Fredag, i novellen "Rit" är både osäkrare och förslagnare än de tidigare kvinnliga huvudpersonerna, hon som alltid försökt ironisera bort sina önskningar, belönas rikare än någon av de andra, trots att hennes partner, Robinson, är den enda av historierna där  'hon och han' plötsligt, som av en händelse möts i samma symbios, möts i "riten" som förenar, så riskerar det ändå att bli en kraschlandning in i vardagen.

För den största faran är att förlora sig själv, sin förmåga till fantasi och skapande.

Det går alltid att fundera över möjliga symboler och koder i Edelfeldts historier. På vilket sätt anknyter novellen "Rit" till Robinson Crusoe, mer än huvudpersonernas 'alias'? De vill ha sin egen "ö", skapa något eget, utan inblandning från föräldrarnas förlegade världsbild. Varför är kvinnan 'Fredag'? Riskerar hon att 'förslavas', eller är hon bara närmare den själsliga naturen? Är alliansen mellan dem en ohelig allians? Är det för att Fredrika hela tiden sett upp till sin partner, rockidolen 'Robinson', men redan anar drag hos honom som återskapar den 'gamla världen', allt de velat lämna bakom sig?

The Idiots - Joseph Conrad (1896)

Conrads första tryckta novell, skriven när han var nygift och på smekmånad i Bretagne. Levande, lättläst, tankeväckande - men ändå svår - att kalla människor, i synnerhet barn, för 'idioter', gör den till en tragedi för mig. Påverkad av naturalismen ville Conrad åskådliggöra den unga moderns problem, fast i ett skruvstäd mellan samhället och kyrkan och tidens okunnighet.

Man kan alltid ana dubbeltydigheter i Joseph Conrads titlar. Här naturligtvis, att de som kallar barnen 'idioter', är de verkliga idioterna. Ja, att hela samhället var sjukt, så som det såg ut, det omöjliga i situationen, inte minst för modern själv. Överhuvudtaget kvinnors beroendeställning som börjat debatteras i slutet av 1800-talet.

Babels hus - P C Jersild (1978)

Efter en rad formexperiment från  Räknelära 1960, via Barnens ö (1976), har P C Jersild (f. 1935) här i Babels hus (1978) landat i 1970-talets socialrealistiska kollektivroman, den breda romanen, med Jersilds alldeles egen vinkling att se samhället genom det nya storsjukhuset, ett samhälle i samhället. 

Historien vandrar från person till person i snitslad bana - från mogna svarta vinbär i kolonilotten utanför (dvs juli månad) - tills kolonilottsägarens Primus Svensson avlidit i cancer i bukspottskörteln med komplikationer, ett halvår senare, och kremeras en snöig vinterdag. Romanen är fylld av trovärdigt gestaltade karaktärer. 

"Babels hus", likt tornet i Babel, är en hierarki med språkförbistring mellan alla inblandade. Och också en bild av hela samhället. En historia mer om sjuk vård, än vägen till hälsa. Utgiven 1978, sägs den av någon anledningen tilldra sig 1979 och in i 1980. Alltså en mycket nära framtid. Som så här 40 år senare fortfarande känns giltig. Sjukvården är än idag en mycket stor del av vårt samhälle. Hur än många försök till omstruktureringar och decentraliseringar, är hierarkien fortfarande huvudintrycket. Långvård och förtidspension ska i praktiken inte få finnas, men människans brist på kontroll över sin egen kropp, överlämnad åt akademiker med mer eller mindre brist på empati har inte ändrat sig nämnvärt. Likaså specialiseringen, den knappologiskt uppdelade människokroppen, för att vi förlorat helhetssynen på människan. Vilket är en av orsakerna till att Primus Svensson och andra i boken skickas runt och tappas bort.

Det var med Barnens ö och Babels hus - båda tidigt filmatiserade - som P C Jersild blev läst av stora läsarskaror. Och det med all rätt. Babels hus är mycket lätt att ta till sig och känna igen sig i.

G is for Gumshoe - Sue Grafton (1990)

Som alltid, älskar Sue Graftons sätt att skriva, alla detaljerade karaktärsporträtt och miljöer. Utan att det någonsin bli överlastat, bara glasklart filmiskt. Hårdkokt deckare. Smarta gåtor, flera trådar som vävs samman.

'Gumshoe', ett gammalt ord för privatdetektiv, någon som smyger fram på gummisulor. Kinsey jobbar på och möter i denna även en manlig kollega, som  hjälper henne, blir först hennes livvakt, och senare också hennes älskare. (Två år före filmen 'Bodyguard' med Kevin Costner). Glad att Kinsey äntligen får uppleva ett tillfredsställande möte, både kroppsligt och själsligt. Robert och Kinsey har beröringspunkter, men precis som i livet är de också motsatser, vilket är hur vi lär oss via erfarenhet.

Kinsey själv lever under hot, från ett tidigare fall - en våldsdådare hon hjälpte till att spåra upp. Men hennes eget arbete, rör en familj med svåra erfarenheter i barndomen, vilket varit handikappande för uppdragsgivaren, Irene Gersh, en erfarenhet hon förträngt sedan barndomen. I samma veva får vi veta 'lite' mer om Kinseys egen barndom, uppfostrad av sin moster (eller faster?) sedan hennes föräldrar dog i en trafikolycka. Hon får också chans att jämföra barndom med Robert Dietz vagabonderande familj.

Denna bok börjar dessutom med Kinseys födelsedag, 33 år den 5 maj, och att hennes hyresvärd Henry, precis blivit klar med renoveringen med Kinseys 'garage-bostad'. Helt bedårande har han låtit inreda den som en båt, där måste ju alla bekvämligheter få plats på liten yta. Kinsey har också fått ett sovloft, alltså för första gången en riktig säng, dessutom dubbelsängsbred, och möjlighet till rejäl garderob (trots att hon nästan saknar kläder att förvara där). Och där uppe, med fönsterutsikt både ut mot havet och bergen åt andra hållet, finns ett badkar.

Hårdkokt deckare även denna gång, då Kinsey jagas och hamnar i trafikolycka och blir beskjuten, men bär skottsäker väst. Hur länge ska Kinseys kropp orka alla dessa våldsamheter?

I avgrunden och andra noveller - H G Wells

H G Wells som novellförfattare - en positiv överraskning. Novellerna i detta urval översatt till svenska sträcker sig över flera årtionden, men är huvudsakligen skrivna mellan 1894-1903. Hans novellteknik känns modern på flera sätt. De är lättlästa och berör många för tiden nya ämnen.

Efter att ha läst både Tidsmaskinen och Världarnas krig, hade jag väntat mig mer från Science Fiction genrens barndom, och det finns sådana historier. Men inte enbart, inte ens i majoritet. Oftast rör historierna dock paranormala fenomen, även om det ibland kopplas till vetenskapliga undersökningar. Ofta påminner de om gotisk skräckromantik à la Edgar Allan Poe.

Det dominerande intresset tycks dock vara det mänskliga psyket. Ett ämne som helt klart växte sig mycket starkt vid denna tid, som också såg pykoanalysen födas. Liksom Madame Blavatskys teosofi, som nämns i en av novellerna, med allt vad det innebar av djupdykningar i paranormala fenomen.

Historierna är läsvärda, inte minst för tidsatmosfären, detta måste ha varit ämnen som började intressera allt fler människor kring förra sekelskiftet 1900. Och därför gärna tryckte som noveller i tidningar.