2021-01-30

The End of the Tether - Joseph Conrad (1902)

En kortroman, tror titeln någon gång översatts till svenska som 'Den yttersta gränsen'. Den handlar om Kapten Whalley, en gammal sjökapten, som närmar sig livets slut, och hur han försöker avsluta sin karriär så att hans dotter, som lever under knappa ekonomiska förhållanden, skall få något att ärva.  

Men det är lättare sagt än gjort för honom, att sluta, att återvända till dottern, när han inte vill ligga henne till last. han säljer sitt lilla fartyg, som var menat för pensioneringen, för att sända pengar dottern behöver för att starta en mindre rörelse, att leva på. Men han vill ge henne mer, men eftersom han behöver någon typ av pensionskapitel, investerar han i en ångbåt, som behöver honom som kapten i tre år. 

Även om starten är lite trög, så är den viktig för att lära känna huvudpersonen, Kapten Whalley. Vi lär oss att han är sympatisk, kunnig, fortfarande kroppsligt stark, men har begränsade ekonomiska medel. Ändå vill han göra allt han kan för att hjälpa sin dotter, enda barnet. Whalley är änkling sedan över 20 år. Men livet krånglar till sig och spänningen byggs skickligt upp.  

Intrigen är en sorts triangelhistoria, med den sympatiske kapten Whalley, som hamnar mellan två frustrerade 'kollegor'. Mr Massey, ångarens ägare, som också är ingenjör och därför kan ångtekniken, men saknar kaptensgrad och därför måste anställa och betala en kapten, vilket retar gallfeber på honom. Men Massey är även spelberoende, vilket gör att han ständigt förstör sitt båtföretags ekonomi, men hela tiden skyller på omgivningen för sina egna problem. Och så har vi uppkomlingen Sterne, andrestyrman, som vill intrigera sig uppåt i karriären till Whalleys kaptensjobb.

Kapten Whalley är nykter och klok, den enda man kan sympatisera med. Men trots hans välhållna kropp, går alla planer över styr när han plötsligt börjar förlora synen, i snabb takt - men förtiger detta i det längsta, för att inte förlora sina sista pengar, som han betraktar som sin dotters arv. han inser inte att omgivngen redan börjat ana hans synproblem, men själva vill använda den kunskapen i sina egna intriger, för sina egna motsatta mål.  

Ett viktigt tema är inte blindheten som sådan, utan blindheten som metafor, livslögner, hur alla blundar för sina egna lögner. Och vad det leder till. 

2021-01-27

The Awakening - Kate Chopin (1899)

The Awakening, Uppvaknandet, är en ganska kort roman, som blev totalt utskälld 1899, och därefter bortglömd ända tills den återupplivades av feministiska omtolkningar mot slutet av 1900-talet. Sedan dess har den tydligen blivit ett populärt analysobjekt. 

Jag slogs genast av textens 'Virginia Woolf' känsla, och med det menar jag att texten flyter fram, huvudsakligen i ett kvinnligt medvetande, en inre monolog som känns modern. Detta 16 år innan Woolfs debut. Alltså var hon föregångare. 

Född i Missouri, med franska rötter, läste Kate Chopin (1850-1904) även fransk litteratur, bland annat Flaubert, Zola och Maupassant, men ändå är det de gigantiska kvinnorna, som Jane Austen och systrarna Brontë, som är det stora arvet som både Chopin och Woolf lutar sig mot, när de tolkar kvinnans kamp att hitta sig själv i en inrutad 'kvinnlig' värld, hemmet som enda scen, där alla kvinnor inte kan få utlopp för sin kreativitet. 

Jag tänker också på de berättelser i slutet av 1800-talet som jämför USA och Europa, ser skillnader, i synnerhet hur amerikanska flickor/kvinnor är frimodigare, ser det som en självklarhet att ta för sig och tro på sig själva. Inte så viktorianskt inrutade. Så känns det när huvudpersonen Edna Pontellier beslutar sig för att skaffa egen mindre bostad, som en väg ut ur det inrutade högborgerliga kvinnolivet med det stora huset med alla hushållskrav, alla tjänare som gör att hon saknar privatliv. Alla krav på att representera och ta emot alla som kommer på visit, mer som Goodwill för makens ställning i företagsvärlden, än för att hon själv skulle se dem som vänner av intresse.  

Edna vill inte ge upp sin själ, utplåna sig, för någon, inte ens för sina barn. Idag hoppas jag alla vet att inga barn mår bättre av att modern hämmas. Men 1899 var det chockerande att uttrycka en sådan tanke. Men här startar den Nya Kvinnans period, dekadensen, som börjar experimentera mot traditionella könsroller. Därför blir det först en stor besvikelse när historien tycks sluta på traditionellt manligt vis, där den fallna kvinnan alltid går under, tar livet av sig. Varför inte fortsätta att tro på sig själv? Hon verkade ju ha chansen, eftersom de amerikanska männen, hur än fast i det patriarkala, ändå låter henne ha en hel del 'amerikansk frihet'. 

Tills jag inser att hela romanen är ett starkt exempel på Symbolismen kring sekelskiftet 1900. Det är möjligt att gräva ner sig djupt i alla symboler i denna roman, inte konstigt om den blivit populär bland litteraturhistoriker. Jag behöver inte se Ednas nedstigande i havsvattnet i slutet som deprimerande, inte om jag läser den symbolisk. Då blir hela intrigen en mytisk cirkelhistoria.

Ednas uppvaknande skedde på semesterorten vid havet, när Edna äntligen lär sig simma. Då föds hon ur vågorna likt Afrodite, så det är dit hon återvänder i slutet, till sitt eget ursprung, havet.

2021-01-26

H is for Homicide - Sue Grafton (1991)

 Känner mig alltid lika nöjd efter att ha läst ut en av Sue Graftons deckare. Hon har hållit fast vid sin alfabetiska idé, att gå igenom alla möjlig brott i bokstavsordning. Homicide, mord, står det i titeln från 1991. Och visst börjar historien med ett mord, en skadereglerare på California Fidelity, försäkringsbolaget där Kinsey Milhone har sitt kontor - i utbyte mot att kontrollerar vissa misstänkta fall av försäkringsbedrägeri.

Men på baksidan finns även alternativa titlar, som är viktiga för historien: H is for Hustler och H is for Hazardous. Kinsey hamnar mitt i en härva av systematiska bedrägerier med bilförsäkringar, och blir där, under falsk identitet, ofrivilligt engagerad som medhjälpare, vid en serie 'medvetet framkallade' krockar, för att begära ut ersättning både för bilskador och för Wiplash och andra diffusa kroppsskador. Hon befinner sig alltså under vanskliga förhållanden, bland fifflare och bedragare, och spindeln i nätet är psykopatiskt oempatisk och totalt självcentrerad. 

Miljön är som vanligt gestaltad filmiskt levande. Och hela den klaustrofobiska  stämningen gör att det pågår en kontinuerlig låggradig stress so gör det svårt att släppa boken. Ganska länge tänkte jag att det blev ovanligt 'händelselöst', så att jag kanske inte skulle ge den 5 poäng, men så känns det inte när jag läst klart boken. Spänningen har ökat boken igenom, och på slutet dyker några omsvängningar upp, som för att boken får även den femte guldstjärnan i kanten. 

Kinseys slutsats är att alla människor är redo att fiffla, mer eller mindre. Hon börjar vid krockarna, som blir som ett spännande äventyr där de lurar naiva medtrafikanter - i synnerhet förare som själva slarvar med olika trafikregler - tänka att de 'får skylla sig själva', som är så lättlurade. Hon måste ruska om sig själv emellanåt för att inte tappa sitt rättsmedvetnade och sin empati.

En ramberättelse kring denna historia, gäller att försäkringsbolaget California Fidelity, där Kinsey har sitt kontor, har gjort så stora skadeförluster, att de fått en kontrollant över sig, som ska avskeda folk och se över alla rutiner. En riktigt stelbent paragrafryttare. Jag tänker att det tidiga 1990-talet var en svår tid för världsekonomin. Många konkurser, brant ökad arbetslöshet. Kinsey kommer ihop sig med kontrollanten, när hon påpekar att hon minsann inte är anställd där, så på henne kan han inte ställa några krav. Hon säljer sina tjänster mot hyresfritt kontor. 

Men kontrollanten, Mr Gordon Titus (nickname: Tightass), lyssnar inte på det örat. På sista sidan får vi veta att han sett till att göra sig av med Kinsey. Får väl se i nästa bok vad det innebär. Måste hon skaffa sig ett annat kontor? Där på sista sidan förklarar Kinsey också att det inte bara är 'vanligt folk' som är ohederliga fifflare. Temat om ohederliga poliser finns med även i början av boken, när hon möter en barndomskamrat, som utbildade sig till polis samtidgit med Kinsey, men som frestades att ta mutor, men skaffade sig en bra advokat och stämde sin arbetsgivare när han blev avskedad. 

Slutknorren gäller att trots att Polisen anlitade Kinsey, och lovade hjälpa till och beskydda, vilket dock uteblev, antagligen på grund av administrativt slarv, så har Kinsey inte fått betalt. De olika inblandade polisavdelningarna skickar Kinseys faktura mellan sig, obenägna att ta på sig betalningsansvaret. Den ursprungliga utredningen var dessutom från Försäkringsbolaget självs, som nu verkar ha slängt ut Kinsey. 

Kinsey meddelar beskt att om Polisen inte lyckas betala henne inom 90 dagar, så tänker hon stämma dem! Jag kan inte låta bli att skratta åt dessa slutknorrar. Tidsandan. Och det blir som en cliff-hanger till nästa bok i serien.  

2021-01-17

Den femtionde frälsaren - PC Jersild (1984)

Plockade upp en gammal Jersild och blev minst sagt förvånad. Jersilds egen vildvuxna fabuleringskonst har här hittat inspiration i The Holy Blood and the Holy Grail (1982; av Eaigent, Leigh & Lincoln), som talar om en obruten ättelängd från Jesus fram till 1900-talet, dvs att 'den heliga graal', kalken, inte är ett ting, en kalk som samlat blod från Jesu sår på korset, utan Maria Magdalena själv,  som moder till hans son, därigenom fört blodslinjen vidare. Jersild hoppade alltså genast på tåget så snart han hört talas om boken. Det är alltså samma bok som inspirerade Dan Brown 20 år senare, och ledde till dundersuccén Da Vinci-coden (2003).

PC Jersild var alltså först. Han förlade dock  handlingen till 1790-talet, och Venedig. En revolutionär tid, och i en stad på fallrepet. Första halvan av boken är det mycket lätt att sjunka in i, när Jersild målar upp ett rikt persongalleri, och detaljrikt fabulerande, som får Venedig att myllra fram med en mängd trådar åt olika håll som levandegör denna omvälvande brytningstid i Europas historia. Den unga mannen Ciacco och hans osäkra liv och inkomstmöjligheter, som gör att hans stenogramförmåga blir hans födkrok, vilket också gör honom till ett antecknande vittne till olika intriger. Och som en 1700-talets tjänsteande inte har möjlighet att ta sig fram på egna ben, alltid utnyttjad av omgivningen, även om han lika ofta klarar sig undan de knipor han hamnar i. Allt känns friskt så långt. 

Ciacco anlitas för att skriva ner vittnesmål av den märkliga mannen 'Magdalenus', som yrar om många märkliga ting bakåt och framåt i tiden, alltifrån Jesu tid till vårt 1900-tal, med båtar och andra för 1700-talet märkliga ting. Hur ska man uppfatta detta? Som ett New Age-medium? Ett utslag av en kvantfysisk tillvaro, där tiden egentligen inte är linjär, utan allt beror på synvinkel vad vi får se. 

Först är flottan misstänksam och vill veta om Magdalenus är en spion? Sedan tappar de intresset, och Magdalenus främsta motståndare blir den Katolska kyrkan, som anser att talet om att Jesus skulle ha skaffat barn är hädiska rykten. Magdalenus riskerar att fällas av inkvisitionen, men undkommer pga Napoleon-krigen. Kyrkan är för pragmatisk för att tro på mirakler. Den är medveten om man har bränt kättare vars sanningar senare visat sig stämma. Man är då pragmatisk nog att acceptera att verkligheten är föränderlig. 

Magdalenus har en son, som Ciacco tar hand om som fosterson, och ger honom en anonym barndom.

Den sista tredjedelen blir så rörig att det blir svårt att se tydligt vart författaren vill komma med sin historia. Inspirerande lättläst är dock texten och en njutning som historisk fantasi. 



2021-01-03

Dracula - Bram Stoker (1897)

Vampyrer och skräck har väl aldrig hört till mina favoriter. Visst läste jag Dracula när jag var ung, utan att det gav mig mersmak. Men nu har jag läst om Bram Stokers klassiker från 1897, och inser att den är ett genialt uttryck för sin tillkomsttid, det sena 1800-talet. 

Abraham Stoker, född 1847 i Dublin, Irland, var statstjänsteman, med skrivande som hobby. Han hann skriva många böcker, men Dracula (1897) är den enda som eftervärlden minns. Och det med besked, för det finns ett otal efterföljare både i bokform och på film. Han fångade den viktorianska tidens rädslor och visade fram dem på ett minnesvärt groteskt sätt. 

1800-talets tro på teknik och vetenskap stod ännu på en bräcklig grund, därav rädslan för att tekniska haverier skulle låta vidskepelsen vinna i långa loppet. Liksom mängden emigranter från östeuropa, när krig och förföljelser fick folken att röra på sig, många på väg till Amerika.  

Vampyrer tillhör de blodsugande andevarelser som funnits i folktron sedan urminnes tider, något som sedan upplysningstidens 1700-tal plockats upp i den litterära världen, för att roa och skrämma. Men hur än positivistiskt samhället blev, hur än mycket man ville utrota vidskepelser, tycktes det finnas mycket som inte kunde förklaras bort, utan väckte frågor. Dessutom blev psykologin en ny vetenskap, som likt hypnos tycktes magisk. 

Bram Stokers vampyr Dracula kommer från Östeuropa och visar sig förvånansvärt intresserad av den Brittiska kulturen och London, dit han vill för att insupa nytt fräscht blod. För att uppnå detta mål har han lärt sig vad han kan om brittisk kultur, med jurister, kontrakt och telegram. Allt för att ostört kunna förflytta sig och sina kistor med helig transylvansk jord till en ny bostad i England.  

Teosofi, andeseanser med mera var på modet. Romanens huvudpersoner vägrar i det längsta tro på dessa 'odöda' varelser som likt spöken går igen och suger deras blod, dvs vill stjäla livskraften från den moderna civilisationens medborgare. De som byggde detta samhälle var jurister, psykiatrer, medicinska pionjärer och forskningsresande. 

Vampyrbekämparen Van Halen, som fortfarande har tillgång till gammal kunskap om dessa onda andliga väsen och hur man skyddar sig mot dem, tillsammans med hans team av yngre moderna förmågor: juristen, psykiatern, medicinska pionjärer, och den modige forskningsresande amerikanske vännen.  

Först drabbas juristen som besökt greve Dracula i Transylvanien, ditkallad som konsult. Sedan drabbas hans blivande hustru Minas väninna Lucy, och sist Mina själv. 

Sexualiteten skrämde många vid denna tid. I slutet av 1800-talet växte en dekadent rörelse fram, parallellt med den nya synen på kvinnan. Kvinnorna skulle vara oskuldsfullt charmiga, men riskerade att förföras och stjälas av utländska män, som 'saknade hämningar'. Dessa kvinnor ansågs 'fallna' och associeras med syfilis, könssjukdomarna, som gjorde sexualiteten än mer skrämmande. 

Greve Draculas kvinnor i hemlandet är sådana blodsugande vålnader som skrämmer viktorianska män. När madame Minas väninna Lucy drabbas, hjälper det dock inte hur än många blodtransfusioner de ger henne. Hon kan inte räddas. Hon var för okunnig om livets 'realiteter'. Mina själv är dock en modern kvinna, vars intellekt och effektivitet beundras lika maycket som henne friska charm. Hon blir inte bara sin makes, juristen, perfekta sekreterare, maskinskriverskan, som lär sig alla tågtidtabeller utantill, för att alltid vara förberedd. Hon skriver rent alla dagböcker och psykologens fonogramrullar, så att eftervärlden själv kan döma sanningshalten i deras upplevelser i kampen mot det onda. 

Intrigen flukturerar mellan att Mina, likt andra kvinnor, skall skyddas och undanhållas alla otäckheter, till att männen slutligen inser att om kvinnan lämnas okunnig, blir hon bara mer utsatt som offer inför vampyrens hypnos. Mina är inte rädd, hon är okuvligt envis och hjälper männen i kampen mot Dracula. Den hypnos Dracula utsatt henne för, blir också Draculas undergång, när hon via den kan hitta tillbaka till honom när han väl flytt, så de kan hitta och förgöra honom.  

Under den jakten hanterar Mina inte bara skrivmaskiner och telegram, utan även revolver och kör häst och vagn i full fart på bergsvägarna. Den Nya Modern kvinnan ger aldrig upp - hon segrar. Det kan låta patetiskt, men stilen Stoker skriver i, en detaljrik 1800-talsengelska, som gör allt för att vinna vår tilltro med något som liknar realism, är lätt att sjunka in i.

Att romanen är skriven som utdrag ur de inblandades dagböcker, kan känns föråldrat, eftersom det var en vanlig metod på 1700-talet. Förklaringen är dock att Stoker vill skapa trovärdighet och realism åt sin groteska skräckhistoria. Alla inblandades samstämmiga återberättande av händelseförloppet, ska borga för sanningshalten, även om sammanställaren i slutet suckar över att så många originalhandlingar förstörts, och att det mesta som återstår är madam Minas maskinskrivna kopior. Idag har vi väl lite svårare att inse att en 'handskriven' dagbok skulle vara mer trovärdig än en maskinskriven?  

Mitt slutomdöme blir att tidsandan fångats skickligt av Stoker, trots att hela romanen är allt annat än gråvädersrealism. Det sena 1800-talet är en brytningstid mellan vetenskap och äldre vidskepelser, men också med nya medicinska upptäckter som blodtransfusion, liksom den nya psykologin, där hypnos kan tyckas magiskt oförklarlig. Teknik som ångbåtar, telegrafer, skrivmaskiner och fonografrullar (som en tidig föregångare till skivinspelningar) är visserligen nytt och spännande, men riskerar alla att fallera, de hinner inte alltid fram i tid, det misslyckas som så mycket annat. Och så länge Dracula har Mina i sin makt bränns hennes hud vid kontakten med oblater, dvs Kristi kropp vid nattvarden. För kristendomen var trots allt den största faran mot vampyrens hedendom. Mina kan dock nå honom via hypnotisk tankeöverföring.

Stokers slutomdöme tycks vara att modern vetenskap måste balanseras mot gammal kunskap, och att mekanik inte är allt, människan har också en djupare andlig/psykologisk dimension.