2026-03-02

Natten till Söndag - Elin Wägner (1926)

Den här lilla flyhänta romanen började som följetong i tidskriften 'Tidevarvet' som Elin Wägner var redaktör för vid den här tiden på 1920-talet. Någonstans läste jag att hon 'gav texten' till tidningen. Som ett stöd antar jag, känd författare som hon var sedan länge. 

Den hör dock till de romaner som knappt omnämns som annat än 'lättsam underhållning'.  Så ser inte jag den. En del räknar den till de texter som tillkom efter den korta och olyckliga kärlekshistoria hon hade med författarkollegan Sigfrid Siwertz. Även om intrigen inte är tagen ur deras liv, är det känslan som räknas. Dialogen och relations-duellen mellan män och kvinnor.

Känslan att kvinnor så lätt kan avpolletteras, när mannen blir rädd att binda sig, och här i romanen riskerar hon, Anna, dessutom att omyndigförklaras, att kvinnlig passion är obalanserat och farligt, kvinnor får inte bete sig som män, och definitivt inte sprudla av romantiska drömmar. 

Huvudpersonen, och berättare, är änkan Anna som förälskat sig i en läkare, och vill använda sin förmögenhet till att starta ett sanatorium med läkaren, som ett gemensamt projekt. Varpå dotterns make, den impopulära svärsonen Gösta, gör vad han kan för att få överta svärmors pengar och hus. 

Intressant är att Anna får en kvinnlig advokat som lotsar henne genom den juridiska labyrinten - och att vi kan se advokaten som Annas motsats. Den analytiska, smarta kvinnan, som via kvinnosaken vill avslöja de patriarkala orättvisor. Medan Anna står för allt känslosamt. och kravet att få vara känslosam, och värna sin kärlek, och vägra att förtala den kärlek hon upplevt, trots att mannen flydde.  

Populär måste texten ha varit för min bok är från utgivningsåret, 1926, och är ändå noterad som 'femte upplagan'. Det är imponerande. Och det är en rapp och lättsam text, trots allt, och som alltid med tänkvärda vinklar på kvinnans samtida situation. 

Winnie-the-Pooh - A.A. Milne (1926+1928)

 Alla känner väl Nalle Puh? Den mest kärvänliga björn man kan tänka, kanske har han ingen hjärna, men emotionellt är han den klokaste av alla, och överger aldrig sina vänner.  Jag har läst om de två första samlingarna på engelska, eftersom jag just nu läser mycket 1920-tal, och det var då Winnie-the-Pooh skapades. Kanske tänker man inte på det till vardags. 

Winnie-the Pooh (1926) passar även de minsta. Christopher Robin kommer ner för trappan, med sin björn på släp, och om hjärnan inte redan blir liten, så blir den det definitivt, när Puhs lilla huvud dunkar mot varje trappsteg. E.H. Shepards illustrationer är geniala. 

Men sen börjar Christopher Robin skolan, lär sig ABC, och den andra samlingen, The House at Pooh Corner (1928) har därför lite tätare och längre textavsnitt, och är mer som en kapitelbok för de barn som redan kan läsa. 

Å andra sidan passar Nalle-Puh-böckerna utmärkt för högläsning, och passar även alla åldrar. De är underfundiga och Nalle-Puh klok, trots allt!