Det här är först gången jag läser något av Milan Kundera, trots att jag blev nyfiken redan när jag såg filmatiseringen av Varats olidliga lätthet (1982), med en ung Daniel Day-Lewis och svenska Lena Olin. Men först blev alltså den tidiga romanen Avskedsvalsen (1973), men mot slutet fann jag liknande formuleringar, om fasansfull lätthet, som i titeln till den senare romanen.
Romanen utspelar sig i en liten tjeckisk kurort, där sjuksköterskan Ruzena blivit gravid efter en natt med en trumpetare, Klima. Men han är gift och skräms av nyheten, rädd för konsekvenserna, och vill förmå Ruzena att göra abort. Romanen börjar alltså som en banal historia kring svartsjuka, otrohet och oönskad graviditet. Men karaktärerna blir alltfler och historien växer till något betydligt mer mångbottnat.
Abort kräver myndighetsbeslut med specifika vägande skäl. En yngling på orten är kär i Ruzena och menar att han är fadern, vill gifta sig med henne. Men hon flyr honom, vill drömma sig bort.
Kurortens chefsgynekolog Skreta sitter i den kommité som ska avgöra abortfrågan. Han är en central spindel, ett huvudnav i romanen. Hans huvudarbete är främst att råda bot på patienternas barnlöshet. Och han använder okonventionella metoder. Bland dessa är en hjärtsjuk amerikansk vän, med ung hustru, som han hjälpt med insemination, så nu är de evigt tacksamma för sin lille son.
Viktig är också Jakob, 'politiskt belastade' som det står, som ett tiotal år varit fosterfar åt unga Olga, vars far avrättats av politiska skäl. Olga har börjat undra om hennes far var så oskyldig som man sagt. Efter en 'sista viktig politisk handling', ämnar Jakob lämna Tjeckoslovakien, och är på orten för att ta ta farväl av sin vän Dr Skreta, som han har täta band till, främst för att han fick en självmordstablett som trygghet för många år sedan, och nu vill lämna tillbaka den.
Historien snurrar alltså kring detta tiotal människor, som alla har sina bekymmer och plågor, och funderingar kring livet och relationer. Medan Jakob också filosoferar kring 'rätten att döda', vilket han själv teoretiskt förnekar, men jämför sig själv med Dostojevskijs Raskolnikov i Brott och straff, och hur denne trott sig mörda en 'mindre värd' person, men sedan våndas av djupa samvetskval. En tragedi.
Men Jakob leker vårdslöst med sitt gift, bekymmerslöst, teoretiskt, där han släpper efter på sitt ansvar, och med lätthet ljuger för sig själv, helt utan samvetsförebråelser, utan skuldkänslor. Jakobs 'teoretiska' gärning är förunderligt 'lätt' - här är temat som upprepas i titeln Varats olidliga lätthet - Jakob tänker att det nog "fanns mycket mer fasa i den här lättheten än i den ryska hjältens hysteriska upplevelser." (s.183)
Här blir jag kyligt medveten om att vi befinner oss bakom järnridån, tidigt 1970-tal. Ett stålblankt Östeuropa, där ingen kan lita på någon, ingen talar öppet, allt är spel mellan schackpjäser, likriktning och kvinnlig underordning. Obehaget kryper inpå mig. För även om romanen börjar som en 'romance' och nästan slutar som en pusseldeckares utredning av möjligheten att misstänka alla, så finns det många möjliga politiska speglar i prismat.
Och hur än godhjärtad och trevlig Dr Skreta verkar, hur än många roande 'orealistiska' planer han tycks ha, har han inte lite väl lätt för att vända kappan efter vinden? Och en förunderlig förmåga att dra i alla trådar till marionetterna? lite väl lätt för att ljuga efter behag?
Och apropå likriktning - hur många barn är han egentligen far till?
