Sophie Elkan (1853-1921) koncentrerade sitt författande på historiska romaner, men är idag mest känd som Selma Lagerlöfs väninna. Eva Helen Ulvros har skrivit en fantastisk biografi som heter Sophie Elkan : hennes liv och vänskapen med Selma Lagerlöf (2001) som jag verkligen kan rekommendera. Den är mycket bra, varsam och djupgående på samma gång, med mycket inkännande kunskap både om Elkan och Lagerlöf, och för att ge en tidsbild från förra sekelskiftet.
Johan Hall : en historia från det gamla Göteborg är en historisk roman av det dokumentära slaget, som återberättar en verklig familjs historia, centrerat kring John Hall d.y. vars far tillhörde Sveriges rikaste män, grosshandlare och exportör av svensk järnproduktion, och hur denna rikedom rann bort genom sonens händer. Detta hände ytterligare ett sekelskifte tidigare, alltså ca 1790-1810.
Historien är mycket intressant gestaltat, om en godtrogen mans livstragedi, alltifrån hans barndoms fria uppfostran i Rousseaus anda, till bristande förmåga och kunskaper att fortsätta faderns verk. Romanen fick modern språkdräkt för ca 20 år sedan, och är mycke läsvärd. Historien är levande gestaltad, med flyt i skildring och dialog.
Vad jag förstår av biografin över Elkan, ägnade hon sig mycket åt utforskande av de ämnen hon skrev om, i arkiv och bibliotek, så jag antar att hon eftersträvade att få skilringen dokumentär. Jag kan inte verifiera det, men skildringen känns trovärdig, och jag undrar naturligtvis hur mycket som är 'sanning'.
Historien om 'rike Hallen' tillhörde tydligen de mest kända rykten och legender för göteborgare, Sophie Elkan var själv uppväxt och boende i Göteborg. Romanen visar att rikedomen i hans fars handelshus försvann lika mycket pga intriger och lurendrejerier bland konkurrerande handelshus, som pga sonens envishet men främst okunnighet, som lätt utnyttjades av andra.
Därmed lär romanen ha 'upprättat' John Hall d.y:s rykte, och visat att hans 'överdådiga slöseri' främst var en yttring av hans goda hjärta och givmildhet, förutom hur konkurrenterna satte krokben på honom.
När jag dessutom läser Selma Lagerlöfs brev till Elkan - de offentliggjordes för 30 år sedan och ett urval finns utgiven i bokform - som visar att väninnorna skickade sina texter till varandra för kommentarer och tips, kan jag även undra hur mycket Lagerlöfs dramatiska intrigbyggande förmåga kan ha hjälpt Elkan med just denna roman?
I ett brev från december 1896 skrev Lagerlöf till Elkan apropå John Hall, som hon sa att hon i sin barndom läst en tioöres folk bok om. "Jag antar att det är något i hans historia, eftersom jag minns den ännu. Jag tror riktigt att den kan bli bra, om du kan bli nog opolerad för den tidens lif. Jag tycker alltid att det är det, som brister oss båda att vi ha så svårt att var alika tarfliga som de förgångna och äfven de närvarande tiderna äro." /.../ "... jag vet ju att ett bra ämne är mä ktigare än vi själfva och kan alldeles skapa om oss. et skall bli riktigt roligt att få höra ditt material, lycka till med sanningen. Det är nog inte alls farligt att Hall blir lik Säfve..." (med utgivarens kommentar att Elkan börjat samla material till sin mest ansedda dokumentäroman om Göteborgsköpmannen John Hall.)
Lagerlöf har fullt upp med att färdigställa Antikrists mirakler som utkom 1897, och Elkan knåpade vidare på John Hall. Så plötsligt i början av 1899 väntar Lagerlöf med nyfikenhet på att få läsa Elkans pågående arbete, 'Hall'. "Jag är mycket öfvertygad om att den är bra, nog skulle jag bli bra glad om jag tyckte om den". Och ett par brev senare skriver hon: "Hela förra natten surrade din John Hall omkring i min hjärna så jag fick ej sofva ..." Nästa dag fick hon tandvärk när hon tog en långpromenad och "... tog ett par droppar opium för att söka sofva från värken. I stället för att somna har opiatet gett mig idéer". Och så skriver hon ner sina idéer till komposition av viktiga scener och karaktärer.
Allt är mycket intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar