Last Letters from Hav (1985) och Hav of the Myrmidons (2006) är något så ovanligt som fiktiva reseberättelser. Och då menar jag inte romaner om resor, för det finns det väl hur många som helst.
Författaren Jan Morris (född 1926) har ägnat större delen av sitt liv åt resor runt om i världen och skrivit böcker om detta, men protesterade mot beteckningen 'reseböcker'. Hon har sagt att hon skrivit om platser och människor. Och 1985 uppfann hon platsen Hav, och beskrev den så levande att många läsare och resenärer undrade hur de kunnat undgå att träffa på den.
Jan Morris beskriver ett sex månader långt besök i Hav, en halvö någonstans i östra Medelhavet, där alla upptänkliga kulturer möts, och skapar därmed en allegori över det 1985 rådande globala läget, med sig själv i rollen som besökande resenär och alla sina 'möten' med människorna där. Det hela blir både smart och bedårande charmigt, italienare, greker, turkar, ryssar, assyrier, engelsmän med flera, alla snuddar de vid varandra, samexisterar mer eller mindre sedan århundraden tillbaka. Historien är ständigt närvarande, som mytologisk bakgrund, alltifrån antikens Troja, över medeltida korståg, till den komplicerade nutiden. Till och med kineserna har en egen lugn vik i öster.
1985 träffar Jan till och med en svensk skådespelerska, Solveig (vilket får mig att tänka på Ternström) där på semester på halvön. Allt har ett lite vagt skimmer över sig, men molnen hopar sig, samtida hot, världen tycks hänga på gränsen till sammanbrott och Jan Morris tvingas fly - hem till Wales. Och även om hon inte säger vad, så vet vi med facit i hand att det inte är långt till Östeuropas sönderfall, krigen på Balkan, en rad revolter i muslimska mellanöstern.
2006 återkom Jan Morris med ett veckobesök, inbjuden av myndigheterna i Hav, som tydligen vill visa upp sitt nya ansikte, och bli rentvådd. Hav of the Myrmidons, är en moderniserad, återuppbyggd värld, som förlorat mycket av mystiken, ingen åker längre tåg, flygplatsen är ny, men stor nog att planera även för framtida rymdfärder. Kineserna håller sig inte längre i skymundan i kinesiska bukten, utan har flyttat ut till djuphavskusten, där deras stora fartyg ankarar för en allt större export.
Hela boken är alltså egentligen introspektiv, en resa i mänsklighetens myller av vaga relationer.
2006 är betydligt mer blankpolerad, man ägnar sig åt snobbigare konferenser, i övrigt har engelsmän och fransmän och italienare nästan helt dragit sig tillbaka, medan araberna har blivit den nya intellektuella gräddan, om än oroliga för att uttrycka några åsikter helt öppet. Nytt är DNA-forskning som visar på nya släktskaper människor emellan, vilka både kan styrka och hjälpa gamla åsikter om ursprung. Inte minst nära släktskap mellan folk som länge betraktat sig som religiölsa och territoriella rivaler.
Monsanto dominerar med genmodifierad mat, vita hallon har blivit Havs egen specialitet. Ideologien rör numera ekologi och miljö, i övrigt spelar man dum, för att inte stöta sig med religiösa eller ekonomiska intressen. Allt är en kulturell labyrint, där gott och ont smälter samman, politik är ideologi och etnicitet, ambassadörerna har blivit kulturattachéer, medan ekonomin lever sitt eget liv, är en egen parallell makt, utanför den politiska.
De en gång egenartat snirklande, leriga smågatorna, har blivit raka och rena, men därmed också monotona. Visst trivs människorna i moderniteten, men det personliga har försvunnit. Gatorna är numera uppdelade i starkt trafikerade motorvägar, versus många gågator. Och förutom de krig och revolter som skrämde bort Jan från Hav 1985, ligger chocken från 9/11 så sent som 2001, som gjort terroristhotet akut.
När Jan Morris flydde i augusti 1985, skapade Myrmidonernas republik i Hav, med namn efter en mytologisk krigarstam söm följde Akilles under trojanska kriget, mäktiga krigare, som ideologerna år 2006 alltså säger sig ha funnit DNA-bevis för släktskap med, närmare än med senare kulturer på platsen. Myrmidonernas mål var odödlighet. Många ekonomiska krafter kämpar efter att göra Hav till värdland för de Olympiska sommarspelen 2012. (!)
Ett känt kulturmärke i Hav är ett högt torn med ett "M" på toppen. Jan Morris funderar över om det står för Myrmidon (trots att det fanns redan innen republiken), eller snarare står för Mammon, eller Mohammed, eller Manikeismen, eller MacDonalds, eller Monsanto, eller Microsoft, eller Minoisk? - "Or could it possibly be M for Me?
Ja, det är en enorm mängd kulturella fenomen som börjar med M. Jan Morris kände att hon behövde försöka fånga den alltmer ogripbara världen, och försökte sig alltså på det genom en allegori.
Jan Morris har använt den stil som var hennes invanda, vanliga, men skapade något helt nytt.
Den här boken är så genial! Så läsvärd! Så tänkvärd!
Hon slutar med att citera Novalis (1772-1801):
"Novels arise out of the shortcomings of history."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar