Känner mig alltid lika nöjd efter att ha läst ut en av Sue Graftons deckare. Hon har hållit fast vid sin alfabetiska idé, att gå igenom alla möjlig brott i bokstavsordning. Homicide, mord, står det i titeln från 1991. Och visst börjar historien med ett mord, en skadereglerare på California Fidelity, försäkringsbolaget där Kinsey Milhone har sitt kontor - i utbyte mot att kontrollerar vissa misstänkta fall av försäkringsbedrägeri.
Men på baksidan finns även alternativa titlar, som är viktiga för historien: H is for Hustler och H is for Hazardous. Kinsey hamnar mitt i en härva av systematiska bedrägerier med bilförsäkringar, och blir där, under falsk identitet, ofrivilligt engagerad som medhjälpare, vid en serie 'medvetet framkallade' krockar, för att begära ut ersättning både för bilskador och för Wiplash och andra diffusa kroppsskador. Hon befinner sig alltså under vanskliga förhållanden, bland fifflare och bedragare, och spindeln i nätet är psykopatiskt oempatisk och totalt självcentrerad.
Miljön är som vanligt gestaltad filmiskt levande. Och hela den klaustrofobiska stämningen gör att det pågår en kontinuerlig låggradig stress so gör det svårt att släppa boken. Ganska länge tänkte jag att det blev ovanligt 'händelselöst', så att jag kanske inte skulle ge den 5 poäng, men så känns det inte när jag läst klart boken. Spänningen har ökat boken igenom, och på slutet dyker några omsvängningar upp, som för att boken får även den femte guldstjärnan i kanten.
Kinseys slutsats är att alla människor är redo att fiffla, mer eller mindre. Hon börjar vid krockarna, som blir som ett spännande äventyr där de lurar naiva medtrafikanter - i synnerhet förare som själva slarvar med olika trafikregler - tänka att de 'får skylla sig själva', som är så lättlurade. Hon måste ruska om sig själv emellanåt för att inte tappa sitt rättsmedvetnade och sin empati.
En ramberättelse kring denna historia, gäller att försäkringsbolaget California Fidelity, där Kinsey har sitt kontor, har gjort så stora skadeförluster, att de fått en kontrollant över sig, som ska avskeda folk och se över alla rutiner. En riktigt stelbent paragrafryttare. Jag tänker att det tidiga 1990-talet var en svår tid för världsekonomin. Många konkurser, brant ökad arbetslöshet. Kinsey kommer ihop sig med kontrollanten, när hon påpekar att hon minsann inte är anställd där, så på henne kan han inte ställa några krav. Hon säljer sina tjänster mot hyresfritt kontor.
Men kontrollanten, Mr Gordon Titus (nickname: Tightass), lyssnar inte på det örat. På sista sidan får vi veta att han sett till att göra sig av med Kinsey. Får väl se i nästa bok vad det innebär. Måste hon skaffa sig ett annat kontor? Där på sista sidan förklarar Kinsey också att det inte bara är 'vanligt folk' som är ohederliga fifflare. Temat om ohederliga poliser finns med även i början av boken, när hon möter en barndomskamrat, som utbildade sig till polis samtidgit med Kinsey, men som frestades att ta mutor, men skaffade sig en bra advokat och stämde sin arbetsgivare när han blev avskedad.
Slutknorren gäller att trots att Polisen anlitade Kinsey, och lovade hjälpa till och beskydda, vilket dock uteblev, antagligen på grund av administrativt slarv, så har Kinsey inte fått betalt. De olika inblandade polisavdelningarna skickar Kinseys faktura mellan sig, obenägna att ta på sig betalningsansvaret. Den ursprungliga utredningen var dessutom från Försäkringsbolaget självs, som nu verkar ha slängt ut Kinsey.
Kinsey meddelar beskt att om Polisen inte lyckas betala henne inom 90 dagar, så tänker hon stämma dem! Jag kan inte låta bli att skratta åt dessa slutknorrar. Tidsandan. Och det blir som en cliff-hanger till nästa bok i serien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar