Hans Holmér (1930-2002) var väl mest känd för att han var länspolismästare när Palme mördades 1986 och tog på sig huvudansvaret för spaningarna, men avgick redan året därpå när hans stjärna dalade. Han skrev dock en rad polisromaner, som sålde bra under 1990-talet.
Nu har jag läst en av dem, Blindträff, med undertiteln polisroman. Huvuddelen av intrigen ses dock genom mördarens synvinkel. En kvinna så driven av hämndbegär att jag skulle kalla henne psykopat. Holmér gör inga psykologiska utläggningar. Bara visar att hon helt saknar spärrar, och fortsätter att planera det ena mordet efter det andra.
Av någon outgrundlig anledning är handlingen förlagd till 1987, alltså åtta år innan boken utgavs, utan att i övrigt placeras i 1987 års verklighet. Poliserna sköter sitt jobb, men är inga superhjältar. De gör sina misstag. Och slutet flaggar för att även om poliserna slutligen griper henne, så är det osäkert om 'bevisen' kommer att hålla i domstol.
Grundidén är att via 'sex' kan de flesta människor, om än inte alla, manipuleras och luras att göra misstag. En mycket lättläst bok, ett ständigt flyt av händelser, och karaktärer som flyter in och ut längs intrigen. Men den efterlämnar en bismak. Alla fruar är tydligen feta och osexiga, vilket gör männen till lätta byten. Historien saknar djup nog för att bli trovärdig. En ren bagatell att fördriva tiden i hängmattan med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar