Markens gröda - Knut Hamsun (1917)

Åren går så fort - men nu har jag äntligen läst Markens gröda, den roman som gav Hamsun Nobels litteraturpris 1920. För ovanlighetens skull angavs detta specifika verk i prismotivationen. Och det hann bara gå tre år mellan utgivning och priset, vilket var vad Nobel hade önskat, att det skulle vara aktuellt. Vilket vanligen är svårt, böcker kan behöva ligga till sig innan man vet om det är ett vin värt att lagra eller inte. 

Och nog lever den oförtrutet, lika oförtrutet som karaktärerna i romanen. Jag hittade en utgåva från 1970-talet, översatt av Eva Seeberg, och med vackert illustrerat omslag, av nybyggarna som skapar sitt universum på bergets sluttning. En härlig roman, värd att läsa och läsa om. Det är livskraft i hela boken, hur än många problem som tillstöter så löser det sig med hjälp av kreativ idoghet. Och detta skrev mitt under första världskriget. Och priset kom två år efter krigsslutet. Kanske ansåg Akademin att detta var den livskraft som behövde stöd just då.

Historien är fräscht berättad, språket och intrigen. Klart är att det är nybyggaren som är hjälten och framtiden, markens män och kvinnor, inte de som längtar in till de nya städerna. Inte de som försöker sig på affärsspekulationer. Det verkliga värdet är materiellt, enligt boken, jorden och grödorna och djuren. Så jag förstår att boken fick en nyutgåva under 1970-talets 'Gröna våg'. 

Alla romanens karaktärer är trovärdiga och intressanta. Inte minst Geissler, som beundrar den kreativa sidan hos nybyggarna. Han är alltid beredd att hjälpa den som hjälper sig själv, och avvisa den som inte kan klara sig själv. Alltså behöver han nästan aldrig hjälpa de äkta 'nybyggarna'. I stället muttrar han småsurt åt den som smiter undan och inte kan ta ansvar. Geissler är dock i sig själv en lite underlig figur, som kommer och går, ingen vet hur eller var eller när. Har han pengar eller är han lusfattig och bara spelar på folks fantasi, en skådespelare? Man kan se Geissler som författarens alter ego.

Det står inga årtal i boken, men utvecklingen följer drygt en generation, dvs från att Isak börjar bryta mark på allmänningen i unga år, hur han får Ingrid som maka, och hur deras barn växer upp och söker partners, medan deras egen styrka efter lång kamp trots allt börjar tappa av. Dessa cirka fyrtio år tilldrar sig antagligen från 1880-talet fram till tidigt 1900-tal. Svenskar omnämns i början så det känns som unionstid, där folk rör sig över gränsen. Mot slutet nämns något om att svenskarna numera betraktas som utlänningar, vilket borde vara efter unionens upplösning 1905.

I bakgrunden finns brytningstiden mellan rent bondeland och den nya ekonomin, med städer och fabriker. Där finns också teman kring kvinnans situation vad gäller att bli gravid ogift, och hur det leder till att barn föds i lönndom och kvävs. Och hur synen ändras, den sociala betydelsen bakom vad som sker, och att allt beror på att kvinnors problem att få bestämma över sitt liv, där de sitter mellan skål och vägg - giftermål och barn som tvång och återvändsgränd.

Som sagt, värd att läsa och läsa om - även om det idag är en försvunnen värld boken behandlar.