Den tredje diktsamlingen. Som innehåller några Karin Boyes mest berömda rader, och ändå kunde jag inte namnet på den, "I rörelse":
Den mätta dagen, den är aldrig störst. / Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening med i vår färd -- / men det är vägen, som är mödan värd.
Nästan lika minnesvärd är "Från en stygg flicka", som är så förälskad att hon inte kan sova och hoppas att föremålet ligger lika sömnlös."
Det finns fler sköna rader, ändå har jag svårare att ta till mig stora delar av den här diktsamlingen. Kanske för att den känns lösare i formen, med dikter inspirerade från alla möjliga håll. De med personligt tilltal är alltid lättare att ta till sig. Jag tycker också om de dikter som har mytologiska motiv, som den avslutande "Lilith sång". Dikter med metaforisk närkänsla att identifiera mig med.
Tydligen var hon förälskad i Sveriges första teologie licentiat, vilket tycks ha inspirerat till dikter kring kampen för kristna ideal, eller vad jag ska kalla det, dvs mer åt mission och frälsningsarmé. Det blir ofta för opersonligt för mig. Först tog jag dikterna kring död och kamp som ännu en avläggare i 1920-talets oro utlöst av världskrigets erfarenheter. Men det utlöste också kampanda av olika slag, som revolutioner från öster, och kristna motrörelser och fredsrörelserna fortsatte sin ojämna kamp. Allt tycks finns med på olika hörn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar