Ormens väg på hälleberget - Torgny Lindgren (1982)

Torgny Lindgren (1938-2017), hans genombrott Ormens väg på hälleberget, där han landade i sitt Västerbotten. Bo Widerberg gjorde en minnesvärd filmatisering 1986, men inget går upp mot att läsa romanen på Torgny Lindgrens egen litterära västerbottniska. Med enkla medel känns språkvändningarna bibliskt och 1800-tal, vilket gör hela gestaltningen som en hybrid mellan specifikt och allmängiltigt.

Trots att intrigen tangerar en skröna, så framträder handlingen (1849-1875) i sin bibliska språkdräkt med största allvar, som en djupt filosofisk frågeställning kring människans livsbetingelser. Fattiga torpare har hamnat i klorna på en handelsman, evigt skuldsatta, genom hans beredvilliga 'kredit', som endast kan regleras genom sexuella tjänster från familjens kvinnor.

Alla tycks sitta fast i sitt 'medfödda' öde. Filosoferandet pendlar mellan frågan om detta öde är en förbannelse eller bara en förutbestämd uppgift att utföra, att människan föds oskyldig och bara gör det hon ska, upplever det hon ska. Förövaren och offret sammanlänkade.  Att offret som förlåter förövaren, är straff nog för förövaren och återlösning nog för offret. Människan är ett oskyldigt barn.

Berättare är Jani, son till den första utnyttjade kvinnan, bror till de följande, och slutligen make till den sista, Johanna, som dör i samma  jordskred som förövaren, och deras barn - troligtvis även dessa handelsmannens icke erkända avkomma, även om det inte är lika klart som i tidigare generationer, eftersom hon är gift med Jani som därmed är fader på papperet.

Jani pratar med Vårherre. Vill veta vad som är meningen. Tvekar om det verkligen var bara handelsman Karl Orsa som skulle straffas. Jani är nu utan både hustru och barn, är inte det också ett straff? Var det för att han som son, bror och make aldrig protesterade nog? Aldrig lyckades skapa ett bättre liv åt kvinnorna? Utfattig, likt Job, får han nu begrunda livet. Hade han någonsin en chans?

Trots eländet, en skön sommarläsning, genom det rent utmejslade poetiska språket, och de frågor som väcks och de drag av försoning som trots allt löper genom texten.