Edmondstone Street 12 - David Malouf (1985)

David Malouf, född 1934 i Australien, har även bott i England och Toscana i Italien.

Edmondstone Street 12 är en bedårande liten memoarbok, som till större delen är en skildring av hans barndoms hem, familjens villa i Brisbane. Han får miljön och tingen att leva, så de beskriver en hel tidsålder och atmosfär - inklusive pojkens upptäckt och känslor inför sin omgivning och den större världen. Barnets värld är tidlös, men skulle jag vilja placera huset i tiden, så är 1930-tal, med trådar bakåt via äldre släktingar.

Boken innehåller även tre andra kortare texter med minnen, på andra teman, som jag antar fanns med även i originalutgåvan. I två av dem är känslan betydligt modernare, och troligen tidigt 1980-tal.
En plats i Toscana skildrar en mindre landsbygdsstad, där Malouf bosatte sig för att få skrivro. Det är en lika bedårande insiktsfull text som titeltexten. Malouf beskriver mycket inkännande både klimat och natur, människor och samhällsklimat.

Om möjligt ännu mer tankeväckande är hans beskrivning av sina känslor inför och erfarenheter av Indien i En fot i strömmen. De eftertänksamma reflektionerna är mycket tankeväckande. Detsamma gäller den kortaste och avslutande texten, Kyoglebanan, som beskriver familjen Maloufs resa med en smalspårig järnväg mellan Brisbane och Sydney, i juli 1944, alltså i slutet av andra världkriget.

Sträckan som idag tar under en timme med flyg, tog då 16 timmar i det trånga tåget, där pojken David känner spänning inför alla soldater som är i omlopp. Dessutom visar sig tåget medföra tre japanska krigsfångar, men detta lägger sordin på reseäventyret.

Troget författarens kontemplativa stil, associerar han till sin egen farfar, flyktig undan massakrer på kristna i Libanon, själv i krigets början häktats som 'fiende' för att han inte var australiensisk medborgare. Davids far lyckats dock fått de lokala myndigheterna att inse det absurda i situationen, varpå de släppt farfadern. Även om vi inget vet något om de fängslade japanerna, så är det lika möjligt att de var lika fredliga invånare, som bara råkat vara födda i fel land.

Författarens stil och språk är förstklassig. Att David Malouf i Wikipedia beskrivs som 'författare och poet' känns självklart. Meta Ottossons översättning är en ren njutning.