Detta är ett hopplock av olik texter, alltså dikter, notiser, kåserier, artiklar, intervjuer, så omisskännligt Bodil Malmsten, hennes blandning av skämt och allvar, högt och lågt. Och när jag tänker på det så är detta mixande helt klart ett barn av 1980-talets postmoderna estetik.
Texterna tycks samlade främst från 1985-1990, och alltså kom i en gemensam bok 1991. Till exempel finns en text om ett besök våren 1989 vid den obegripliga muren i Berlin, alltså ett halvår innan den plötsligt revs och Glasnost verkligen fått effekt. 1991 var texternas innehåll vad som brände i folks medvetanden sedan några år tillbaka.
Boken avslutas med dikten "Landet utan lov", nyskriven, med 25 sidor var väl inte nog för att tryckas som separat bok. Det är bokens höjdpunkt, ett omisskännligt 1980-tal, samlat, uppammar mängder av minnen för den som levde då. Bodil bevittnade en tid som kanske kan kännas avlägsen, men som var fröet till de stora förändringar som växt dessa 30 år.
Bodil inleder dikten med ett citat från Vaclav Havel (ur Fjärrförhör), som jag vill upprepa här:
"Hopp är inte optimism. De tär inte en övertygelse om att något kommer att gå brfa, det är en visshet om att något har en mening - utan hänsyn till hur det kommer att gå."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar