The Bridge Across Forever - Richard Bach (1984)

Efter att ha läst Richard Bachs vackra 1970-tals 'fabler' om Måsen och Shimoda, den motvillige messias-figuren, visar det sig att  The Bridge Across Forever (1984) är mer rakt på sak själviografisk.
Boken blir därför till stor del ett antiklimax, när verkligheten tränger sig på.

Och intressant. Trots Richard Bachs intuitiva andliga kunskaper (eller för att testa dem?), hamnade han i ekonomisk skattekris efter framgången med ovan nämnda bestsellers. Och förlorade allt. Hur vanligt är inte det - att vinna högsta vinsten och förlora den lika snabbt.

Bokens undertitel är 'a lovestory', och temat för boken är kärlek, hur det är att möta sin 'själsfrände', här i form av ett utforskandet av hans möte med Leslie Parrish, som blev hans hustru i över tjugo år, fram till 1999. I början har han svårt att lita på sig själv och sin omgivning, han vill inte sänka garden och tror att bästa lösningen är ständig omväxling. Här rivs verkligen alla illusioner läsaren kan ha haft.

De blir dock varandras stöd och utveckling. Lesli som tidigare kämpat mot Vietnam-kriget, får nu hjälpa den ekonomiskt okunnige Richard i kampen mot amerikanska skattemyndigheten - vilket inte lyckas, utan leder till konkurs. Under tiden kämpar de också mot olaglig skogsskövling av statliga bolag - vilket de lyckas hejda. Och i slutänden, när Bachs konkurs är överstånden - och han förlorat rätten till royaltyn på sina böcker, sju stycken inklusive tidigare nämnda bestsellers - kan de slutligen gifta sig, och Lesli satsar alla sina pengar på att köpa tillbaka rättigheterna, som auktionerades ut.

Större stöd kunde han inte haft. Alla deras farhågor vad gäller nära relationer, övervinns. I stället hjälper de varandra att utvecklas och expandera.

För mig är den stora behållningen av boken de sista tjugo sidorna, när de under sina drömmar kan lämna kroppen i en så kallad 'Out-of-Body'-upplevelse, och genom att se varandra i dessa situationer får enmöjlighet att hjälpa varandra att to på upplevelsen, som något mer än ren fantasi. De kom också att börja föreläsa om sina andliga erfarenheter.

Det lustiga är att jag köpte boken år 2000, men av ett rent förbiseende inte läst den förrän nu. Enligt mig sker inget utan anledning. Jag hade själv en livsavgörande Out-of-Body upplevelse 1989, som präglar min syn på verkligheten, så där ger denna bok mig en ren igenkänningsfaktor. Det kunde jag ha läst och förstått mycket tidigare. Däremot finns andra erfarenheter i boken som egentligen inte aktualiserats förrän nu. Det som inleddes på 1980-talet har tagit längre tid än många hoppades då, men allt har sin tid.