Illusions har den långa undertiteln The Adventures of a Reluctant Messiah. Jag läste den någon gång på 1990-talet och minns att jag älskade fabulerandet, som en sorts kombinerad intellektuell och andlig kullerbytta.
Richard Bach berättar i förordet att han efter Jonathan Livingston Seagull inte hade för avsikt att skriva några fler böcker. Han drevs inte av någon längtan att 'skriva', att fiktionalisera. Men så damp det ner en 'idé' som inte ville släppa taget om honom. Ett tankeexperiment. 'What if..."
Vad skulle hända om... "what if a Siddhartha or a Jesus came into our time, with power over the illusions of the world because he knew the reality behind them", det är hypotesen som Bach berättar om i sitt förord. Alltså skriver han om deras möte i samtiden, två män i sina flygande maskiner.
Donald Shimoda, som avböjer att bli vår tids Messias, för att hans 'mirakler' inte ska utnyttjas som ren show-biz, eftersom han vet att han inte är unik, vet att alla har förmågan bara vi vågar tro på vår förmåga.
Boken är fortfarande lika fantasieggande som första gång jag läste den, men känns ändå för mig personligen mer problematisk idag. Precis som filmer som Matrix, vill den riva ner våra illusioner och få oss att tänka om. Och medan Matrix aldrig kommer med slutliga svar utan behåller mystiken, de obesvarade frågorna, så vill Richard Bachs bok verkligen riva ner alla illusioner, och väcka oss till insikt om hur storartade vi kan vara bara vi släpper våra fördomar.
Problemet jag ser är att allt känns lite för enkelt, med tanke på att den kvantfysiska värld vi idag håller på att försöka förstå oss på är enormt mycket mer komplicerad än vi ännu anat oss till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar