Dinas bok, Lyckans son, Karnas arv - Herbjörg Wassmo (1989, 1992, 1997)

Parallellt med de böcker jag skrivit om här, har jag sedan i somras även läst Wassmos trilogi om Dina, tre rejält långa episka böcker från norskt 1800-tal. De kan verkligen rekommenderas ifall man vill sjunka in i en rad känslosamma människoöden. Trots att böckerna till större delen tilldrar sig vid en liten kustort och dess utveckling från ren fiskeby på 1840-talet, till att på 1880-talet vara ett växande samhälle på gränsen till modernisteten, så kan man ana sig till yttervärlden vid horisonten, med de omvälvningar som pågår där. Naturligtvis mest genom Norges kontakt med Danmark, där Dinas son kom att studera till läkare, men också Dinas egen vistelse i Berlin.

Dinas bok (1989) handlar helt om hur Dina, senare gift Grönelv, hur olyckan drabbar henne redan som barn, då hon av en ren olycka blir sin mors baneman. Hon kommer hela livet att brottas med och vägrar foga sig i 1800-talets snäva kvinnoroll. Det är mycket som kan kännas anakronistiskt, i hur hon tar för sig på ett mer manligt än kvinnligt sätt enligt den tidens sociala regler. Även om det är just det som gör läsningen uthärdlig.

Familjeförhållandena blir komplicerade gång på gång, mycket på grund av att det oftast är äldre män som gifter sig med unga flickor. Och att kvinnor levde farligt, inte minst vid graviditeter riskerade de sitt eget liv. En ung flicka kunde därför bli styvmor åt jämngamla barn från tidigare äktenskap.

Denna första bok rörde sig kring 1840-50-tal. Skandinavism och motståndet mot unionen med Sverige nämns, revolter ute i Europa, liksom Krimkriget och kontakter med Ryssland via ishavet.
"Ett krig som inte har nån mening för dem som slåss, är alltid förlorat på förhand. Krig är den yttersta konsekensen av att folk är så rädda att dom slutar tala." (s.479)

Lyckans son (1992) heter andra delen och rör ca 1860-talet till mitten av 1870-talet. Då följer vi mer Dinas son Benjamin, då hon själv många år gömmer sig utomlands. "Det värsta är inteatt vara rädd utan att man inte förstår att man måste göra precis det man är rädd för! Då är man fri!" (sid 404)

Benjamin studerar medicin i Köpenhamn, och får som läkarstudent se kriget på nära håll, när de vårdar sårade vid Dybböl vid kriget mellan Danmark och Bismarcks Tyskland. Även kvinnor vårdar sårade och bröderna Brandes blir kulturledande. Ibsens Peer Gynt väcker uppmärksamhet.
Boken slutar med att Benjamin blir far, men barnets mor, en enkel flicka (sjukvårdare) dör i barnsäng. Chokartat eftersom Benjamin inte lyckas hjälpa henne. Men dottern tar han slutligen till sig.

Karnas arv (1997) handlar både om Benjamin och hans dotter Karna, som lider av epilepsi. Dina återvänder också efter många år, så alla öden kan knytas samman. 1880-talet, med drömmar om elektricitet och moderniteter dominerar. Böckerna innehåller som sagt många öden, grymma och upprörande, men lätta att sjunka in i, i synnerhet de två senare böckerna.

Även om författaren gav Dina Grönelv förutom sitt mattesnille, även en otrolig förmåga till makt, som känns otrolig, med tanke på att kvinnor var omyndiga vid den här tiden, är väl ingen idé att fördjupa sig i. Vi vill ju helst göra om historien, till något mer positivt än vad många upplevde när det begav sig.