Virginia Woolf roar sig kungligt - problemet är at jag blir uttråkad.
Förälskade mig för länge sedan i Sally Potters film 'Orlando' (1992) på samma tema, så jag hade hoppats på mer. Det filmiska funkade bra. Men inte texten Orlando, som jag nog skulle kalla Virginia Woolfs mer eller mindre skämtsamma 'kulturhistoria' från 1588-1928, mest poeter och kläder, som Orlando själv flyter igenom utan att nämnvärt åldras (ca 30 år?), men kön byter hon - sakta glidande...
Så Woolf leker med tid och stilideal. Även om den sägs inspirerad av hennes förälskelse i Vita Sackville-West, så känns texten mest som Woolf egna frågor till livet, om kärlek, litteratur, vänskap, vad är sanning? berömmelse? Självet? Jaget? Könet?
Att Orlando ibland är man, ibland kvinna, utan någon större 'skillnad', får ibland ett frågetecken, vissa små skillnader kan finns, men kanske beror det mest på kläderna, frågar hen sig.
"Different though the sexes are, they intermix. In every human being a vacillation from one sex to the other takes place, and often it is only the clothes that keep the male or female likeness,while underneath the sex is the very opposite of what it is above."
När Orlando är 'kvinna' träffar hon Marmaduke Bonthrope Shelmerdine klädd som man, de ser varann djupt i ögonen och Orlando utbrister: - Du är en kvinna!, samtidigt som Marmaduke utbrister: Du är en man! Och under förälskelsen fortsätter de att ifrågasätta varandras yttre kön, 'Are you possitive you aren't a man?' resp. 'Can it be possible that you're not a woman?'
"For each was so surprised at the quickness of the other's sympathy, and it was to each such a revelation that a woman could be so tolerant and free-spoken as a man, and a man as strange and subtle as a woman ..."
Det här är naturligtvis en kommentar till rådande tankar. Är det egna funderingar? Hon hade all anledning att fundera över det i sitt eget liv, av egna erfarenheter. Men kanske hade hon även läst CG Jungs tankar om Animus-Anima? (skrev han om det i sin bok om Psykologiska typer 1921? eller senare?) Ändå räcker det inte för mig att uppskatta boken mer, även om tankarna är viktiga. Det var i alla fall ett tema lika mycket på 1920-talet som idag.
Orlando funderar dock vidare över sitt 'jag' - och hur 'married' (gift) är man? Om man tycker om fler människor än sin make, som dessutom glider ifrån hen ut på havet som sjökapten. Och när allt kommer omkring så vill Orlando främst av allt 'skriva, dikta' - jaget ligger mer i skrivandet än i om hon har en make eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar