Bokstädning & 1920-talets Weimarrepublik

Jag fortsatte att vara helslut hela maj månad ut. Delvis beror det på att jag har en kronisk sjukdom, hypotyreos, som inte klarar stress. Viloperioderna blir därmed inte normala. Jag har en blogg om sköldkörteln och hypotyreos, som jag dock försummat under kursperioden. Den känsla skapar också en sorts stress.

Tvärt emot sunt förnuft började jag därför städa i mina bokhögar. Skulle kännas bättre att ha mer ordning så jag vet vad jag har. Hyllorna har hunnit fyllas i dubbla rader, varför den bakre raden döljs helt numera och när det blir fullt på en rad, har därför böcker inom samma ämnesområden hamnat åtskilda. När jag t o m köpt ett dubbelex av någon pocketbok, då har det verkligen gått för långt och måste åtgärdas.

Så jag började sortera och plockade fram varenda bok som gömt sig och friskade upp minnet. Hittade också några jag kunde sortera bort och ge vidare. Men så hittade jag också några små mer eller mindre okända juveler.

Bland annat låg där ett litet litet pockethäfte av Peter Englund, något jag fått - tror jag - som reklam från förlaget Atlantis. Titeln löd: En välfärdsstats uppgång och fall, tr. 2007. Lagom liten för mig att stoppa i fickan när jag skulle springa till bussen. Och så blev den äntligen läst, vilket jag är tacksam för.

I förordet säger Peter Englund att texten började som en serie tidningsartiklar för edtt antal år sedan, att han blev ombedd att utöka det till en bok - men gav upp detta omöjliga projekt - men nu slutligen, i samband med att hans bok om första världskriget (Stridens skönhet och sorg) kom ut, så blev denna lilla ksrift avdammad som en extra bonus. Tror inte att den går att köpa. Men jag är så glad att jag har den.

Stridens skönhet och sorg har jag dock inte frestats att köpa. Första världskriget speglat genom en lång rad människors individuella erfarenheter, det tror jag visst är ett sammelsurium av elände som jag tror att min hjärna får svårt att smälta. Jag har just läst en rad böcker av Le Clézio varav flera har avsnitt om krigets meningslöshet, inte minst just första världskriget. Han är en stor författare även som krigsmotståndare. Meningslösheten med krig, att alla förlorar hur man än gör, det klargör han mycket tydligt.

Däremot har jag alltid varit intresserad av historia och 1920-talet och Weimarrepublikens korta tid från första världskriget till Hitlers maktövertagande, är något som intresserar mig, som jag än så länge bara nosat på. Peter Englunds text tycks mig dock vara en mycket god introduktion till just detta.

Englund benämner Weimar-republiken som 'den första välfärdsstaten'. Dess positiva och negativa konsekvenser är därför av intresse för oss här idag som bevittnar vår egen välfärdsstats undergång. För varje ekonomisk kris, för varje nedskärning inom sjukvården blir det mer och mer uppenbart att vår 'välfärd' sattes på undandtag för åratal sedan, kanske redan för tjugo år sedan. Och nu har verkningarna kommit ikapp oss.

Välkänt är Weimar-republikens metod för att skapa sin välfärd - att trycka mer pengar! Folk minns med skräck den fullständigt obegripliga inflationen, när mat började kosta miljoner, miljarder och ännu mer. Englund klargör dock, att de som förlorade mest, det var inte folk i gemen, utan främst utländska valutaspekulanter och andra som ville sko sig.

Inflationen är förmögenhetsutjämnande. Det är ju därför dagens ekonomiska politik kämpar med näbbar och klor för att hålla inflationen på noll. Eftersom den som samlat på hög vill inte den förmögenheten skall urholkas. Men den målsättningein har inget med jämlikhet att göra ... eller någon önskan om att göra det 'bra för alla'. Den tanken har gått i graven.

Peter Englunds lilla skrift ska jag definitivt spara på som en tankeställare. Och så snart jag blir 'ledig och får tid över' (som min dotter säger) så vill jag läsa mer om Weimarrepubliken. Har för mig att det har kommit ut flera böcker om perioden nu de senaste åren.