Montecore av Jonas Hassen Khemiri (2006)

Den stora upplevelsen kring månadsskiftet maj-juni har varit Jonas Hassen Khemiri. Hans Montecore : en unik tiger (2006) var inget jag klarade av att slöläsa, så därför fick den vänta lite. Men när jag väl fick kraften tillbaka, så var den absolut en fantastisk läsupplevelse. Språkligt virtuos och underbart tankeväckande.

Jonas själv, hans far och faderns barndomsvän från Tunisien är huvudpersonerna. Boken är uppbyggd som om Jonas och faderns vän skall skriva en bok om fadern ihop, och hur deras syn på saken skiljer sig åt. Vännen har hittat Jonas via internet, sedan denne blev känd författare av 'Ett öga rött'. Jonas sitter på sin skrivkammare och småsurar över att alla inte förstått sig på den första boken, att språket han använde skulle vara ett tecken på bristande kunskap...

Vännens mail är mycket roande, återigen genom sitt språkliga tungvrickande. Första tanken är naturligtvis att 'detta är som dåliga dataöversättningar via Babels Fish'. Det står också något liknande någonstans i boken 'detta är mistänkt likt' datoröversättning. Men riktigt så illa är det faktiskt inte. Min andra känsla var att språket påminde om Ture Sventons Marockanske vän, hans sirligt artigt snirklande språk. Det var som om jag kunde höra skådelspelaren tala, från när Ture Sventon gick som julkalender ... var det på 1980-talet??

Tredje tanken blir då att den 's.k. svenskan' känns som översatt franska, men att denna fransk-svenska är berikande. Det är roande men väcker också upp mindre vanliga ord som dock finns i svenskan, som vi skulle kunna använda, men sällan gör. Det är som om Khemiri inte bara experimenterara med svenska språket, med språkliga identiteter, utan även gjuter nytt liv i den numera mycket urvattnade svenskan, som närmast glöms bort i vår svengelska internetvärld.

Förutom språket, blir boken i övrigt en viktig tidsbild från 1980-talet. Jag blir alltid förförd av böcker som får mig att minnas olika tidsperioder, om det nu beror på att jag oftast ser på världen som ett historiskt skiftande flöde, eller vad det kan bero på.

Boken tar upp de oförglömliga händelserna: Mordet på Palme, Refaat el-Sayeds uppgång och fall och svart och kymigt mot slutet med lasermannens prickskjutning på invandrare och annan främlingsfientlighet. Och det är så oerhört rörande med Jonas far, som kommer till Sverige pga kärlek, hur han drömmer om att bli en känd fotograf, och hur han Vill vara Svensk - men aldrig blir en 'riktig' svensk tiger, aldrig helt accepterad, - men ändå är en UNIK TIGER - och hur han jublar när egyptiern Refaat blir vald Årets Svensk! Det som bevisar hur underbart Sverige är som samhälle. Men hur ytterligt förkrossad han då blir, när Refaats falska doktorshatt avslöjas och han avsätts och fängslas.

Det är en stark upplevelse att läsa. En stor tankeväckare. Värd att läsas om flera gånger. Och vad jag just hörde så kommer Olsson/Algulins översiktsverk Litteraturens Historia i Sverige i ny upplaga till hösten med ett nyskrivet kapitel som skall ta med den allra nyaste litteraturen 'inklusive Jonas Hassen Khemiri'. Och visst ska han vara med där.