Skattsökaren av Le Clézio (1985) (kurs 12)

Sista romanen vi läste av Le Clézio blev Skattsökaren, skriven redan 1985. Den kan tyckas vara en lättviktare i jämförelse med övriga romaner vi läst. Uppbyggnaden är något av en 'äventyrsroman'. Måste erkänna att jag lyckades ignorera den aspekten och mest såg likheter med övriga böcker som vi maratonläst hela april månad igenom.

En av mina kursare refererade dock till 1700- och 1800-talets äventyrsromaner, som t ex Daniel Defoes Robinson Crusoe, LR Stevensons Skattkammarön och Rider Haggard som t o m nämns i romanen, som något barnen läser, men en klassiker inom äventyrsgenren som jag aldrig ens hört talas om. Där ser man hur okunnig jag är.

Men det är helt rätt huvudpersonen Alexis tillbringar många år på en liten ö ute i Indiska Oceanen sökandes efter en *drömd* skatt likt en skäggig härjad solstekt Robinson i en isolerad vik av ön, ensam och strandsatt, men möter en mörkhyad kvinna, av indiskt påbrå, som en kvinnlig variant av Fredag. Av henne lär sig Alexis att överleva och skaffa föda av naturen.

Slutuppgiften för hela kursen blev att utifrån denna roman Skattsökaren se om vi kunde finna likheter eller skillnader med andra av Le Clézios verk, från kursen eller andra vi läst. Med på ett hörn här kom även Raga : att närma sig den osynliga kontinenten (2006; sv. 2008). Lite styvmoderligt ignorerad, då den avviker så mycket från övriga böcker, en sorts kameleont, mellan fantasi, etnologisk reseskildring och vissa historiska passusar. Jag fann den dock viktig, som en fortsättning på teman som: stjärnhimlen, paradiset, båtfärder, kvinnor nära jorden men också underst, hotade av våld och utnyttjande.

När jag ser tillbaka på alla böcker jag läst av Le Clézio så är det mest tydliga gemensamma draget, att alla böcker utspelas utomhus. I alla finns drömmen om paradiset, men det är barnets paradis och går förlorad när man växer upp. Människorna söker febrilt efter livets mening, men möts hela tiden av våld och krig. Ofta söker man efter guld och rikedomar, inser inte att det är Kärleken som är meningen och rikedomen.

Jag finner att allt i romanerna kan delas in i detta: Krig och Kärlek. Och all form av våld, slaveri, är en krigshandling mot en medmänniska. Och minsta ansats till sådant gör att kärleken försvinner, går om intet.

Men drömmen finns. Alla människor, var vi än befinner oss, kan vi lägga oss ner och titta upp på stjärnorna och betänka hur små vi är i denna världsrymd. Och vad vi än tar oss för, så tickar livet vidare.