En kort och lättläst roman, någon kanske kallar det en 'bagatell'. Men den är onekligen välskriven. Intressant upplägg, den inleds med små monologer av huvudkaraktärerna som både gör läsaren nyfiken på vad som ska hända, och en känsla för karaktärernas 'karaktär', så krävs inga beskrivningar och pekfingrar i resten av boken. Sedan återges handlingen i ganska korta munsbitar med lite hopp fram och tillbaka i tiden.
Men tyvärr är boken sååå deprimerande. Utgiven 1970, ger boken dock en 1960-talsbild av meningslösa liv i Hollywoods omgivning. Otrohet och sexuellt skvaller tycks vara huvudsysslan för de flesta. Den plastiga livsmiljön är kärlekslös och verkar ännu inte ha hört talas om Flower Power och 'Make love, not wars'.
Kreativiteten inriktas på ytliga B-filmer, kvinnorna är brickor och barn oönskade, olagliga aborter vardagsmat. Huvudkaraktären, Maria, orkar inte lyssna på skvaller och ytlighet, utan flyr ut i tystnad. Hon tvingas till abort när hon inte vet vem som är far till hennes andra barn.
I en villrådig och maktlös längtan till förändring, börjar hon köra fram och tillbaka på motorvägen, irrande utan mål och mening. Så hon blir kvar i detta meningslösa liv, även om (periodvis) på vårdhem, fortsätter spelet, patiensen som aldrig går ut ...
En tidsbild, som läsaren själv får tolka, för mig kritisk. Och för mig intressant för att den är från 1970 och inte bortglömd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar