Novellsamlingen Osynliga länkar plockades samman 1894, alltså några år efter debuten med Gösta Berlings saga. Min utgåva från 1960 med totalt 20 noveller, men jag misstänker att flera av dem tillkom i någon senare upplaga. Och många av novellerna hade redan varit tryckta på annat håll i tidskrifter. Det verkar vanligt vid sekelskiftet 1900. Har nyligen läst mer om Hjalmar Söderberg och där sägs att han, som utgav flera novellsamlingar, ofta bara skrev ett fåtal nya och fyllde på med redan tryckta alster, när det var dags att ge ut en samling.
Tre av Lagerlöfs historier rör ett par av Gösta Berlings kavaljerer sedan de lämnat majorskans flygel. Men i övrigt är det vitt skilda teman, ofta med en historisk lutning tillbaka. Samlingen har egentligen inte någon röd tråd - det gemensamma draget är Lagerlöfs psykologiska skärpa och rena läsvärda stil, oavsett om där finns spår av saga, så är psykologin realistisk. Och därför för mig mycket itnressant att läsa. Hon är en sådan stark författarpersonlighet.
Intressant när jag läser biografier över Lagerlöf, är att hon uppfattade novellskrivandet som energikrävande, något som tog tid ifrån hennes 'verkliga' målsättningar, att skriva större mästerverk. Noveller var för att skaffa inkomster, ett brödskrivande. Men å andra sidan så var ju trots allt det speciella med debuten, Gösta Berlings saga, att närmast är en novellsamling - en lång rad skilda öden i sina egna kapitel, även om Värmland och Gösta Berling är navet de rör sig kring. Även Antikrists mirakler (1897) har detta drag av novellsamling, med alla sidohistorier.
Novellsamlingen sålde bättre än debutromanen, men verkar ändå ha ignorerats en hel del. Bara det att jag inte läst den förrän nu, säger sitt. Det är som om nästa storverk, Jerusalem, kom kritikerna att nedvärdera dessa tidigare verk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar