Psykedelisk text, liknar inte något jag läst. Texten griper tag, suger in mig. I synnerhet första avsnittet, 'Lift med krock', upplevelsen av en krock, med dödsfall och blodiga skador när det upplevande jaget är utspejsad av droger. Och texterna fortsätter, relationernas ytlighet och bristande kontakt. Utanförskap, frenesi, beroendet som förnekas.
En 'modern klassiker' jag inte kände till. Det är tydligt att författaren själv, Denis Johnson (1949-2017) varit både heroinist och alkoholist, och därför ger oss en realistisk inblick i den världen, vad gäller såväl begränsade synfält, drömska visioner och klarsyn. På en skala från hårdkokt till det bitvis transcendentala. Ett mörkt samhälle, en hårdkokt botten med droger, skottskador, USA på botten.
Där befann han sig på 1970-talet, när han var i 20-årsåldern. Men hade debuterat med dikter redan 1969, men trots universitetsbetyg och skrivarkurser i botten (bl a för Raymond Carver), måste han hitta ut ur drogerna innan hans skrivarliv utvecklades. Han skrev såväl dikter, som noveller, romaner och dramatik, och vann för detta en rad priser.
Jag kan inte säga varför boken heter Jesus' Son, jag kan bara gissa att det är den psykedeliska drog-upplevelsen, som också senare ledde till en sorts 'omvändelse' som åsyftas. Drogen må öppna upp en andlig dimension, men den leder inte vidare, utan bara ner i mörker och känslokyla.
Boken har kallats 'novellsamling', men jag ser den inte så. De elva mer eller mindre korta texterna har samma jag-berättare, Fuckhead. De är hans minnen, samlade, men inte kronologiskt, utan mer som glimtar ur heroinistens oftast ofokuserade minne. Människor kommer och går, bråkar, ger upp, oftast avskärmade, dör.
Bara sista texten är mer kompakt skriven, vaken, när han börjat vakna upp, avgiftad, går på antabus och AA-möten. Och fått ett deltidsjobb som mest liknar 'arbetsträning', att skriva ihop Beverly Home News, ett internt nyhetsbrev för ett sjukhem. Själv har Fuckhead blivit fönstertittare, nyfiken på 'vanliga' människors liv. På sjukhemmet Beverly Home hade han fått möta senila och handikappade, knäppskallar som han själv, de marginaliserade, undanstoppade - dem han aldrig annat "att det kunde finnas en plats för".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar