Stargate : en julberättelse - Ingvild H. Rishöi (2021)

Översatt från norska, antagligen första gången förra året. Läste den som min julbok i år. 

Såå 'bitterljuv' realistiskt trovärdig 'julsaga', gles text av fullständigt klar prosa, sedd ur den 10-åriga Ronjas synvinkel, hur hon försöker överleva med en alkoholiserad far, och endast den 16-åriga desillusionerade systern att ty sig till. Såå skicklig språkbehandling. En pärla som jag kan läsa om även nästa jul.

Det sorgliga slutet får mig att associera till HC Andersens 'Flickan med svavelstickorna'. Hon dog ute i  snön, med drömmen om en varm jul. Ronja drömmer om julgran och en stuga på landet. Ronja, som drabbats av hög feber, somnar under en gran vid julgransmarknaden när systern tvingas jobba när fadern går in i ännu en av sina suparperioder. Men systrarna dör inte. De försöker i stället drömma sig bort från det oundvikliga, att socialen skiljer dem från fadern och för dem till ett barnhem, eller kanske blir de fosterbarn. 

Det vaga slutet är okej, eftersom jag kan se symboliken med 'Svavelflickan', det enda är att författaren tycks vilja förtydliga den olycksbådande framtiden, genom att föra samman julsagan med Stormen Gudrun, som nådde Norge och Sverige med orkanstyrka först den 8 januari 2005, alltså inte dan före dopparedan. Men det glömmer vi. Stormen behövs inte. Text är tillräckligt skicklig i sig själv, att få fram flickans upplevelser trovärdigt.  

Det här var en mycket bra bok att avsluta läsåret 2023 med. Och det är mycket möjligt att det blir en jultradition att läsa om den. 

Snöfall över Strandcaféet - Lucy Diamond (2013-2016

Denna bok är uppdelad i tre delar - med en ganska lös tråd - Huvudkaraktären och hennes ärvda café är den röda tråden. Så jag blev inte förvånad när jag insåg att detta antagligen är tre långnoveller. Lucy Diamond skrev del 1, Christmas at the Beach Café, 2013, andra delen Christmas Gifts at the Beach Café, 2014, och den sista kortaste delen A Baby at the Beach Café, 2016.

Jag köpte boken på grund av jultemat, som mysig helgläsning. Som vanligt innebär jul en hel del arbete, så den mysiga slöläsningen uppfyllde jag inte förrän ju i januari. Lucy Diamond skriver helt klart feel-good, både lättläst och ändå tillräckligt med igenkänning och djup för att tillfredsställa mig som läsare

Tydligen finns en första del (på svenska) om hur huvudkaraktären, Evie, blir arvtagare till sitt Café och hur hon träffar sin partner. Att jag inte läst den påverkade inte min uppskattning av dessa jul-noveller. Jag är lite osäker på hur Snöfall... ska beskrivas, roman i tre delar eller tre noveller?
Delarna är inte avrundade som äkta noveller, vilket inte är så konstigt eftersom det snarast är en serie berättelser om samma personers livsutveckling.

Evie och hennes partner Ed är i centrum, liksom caféet. Men varje del har olika konflikter, olika antagonister till Evie. Del 1 börjar med hur Eds bror och ex-fru riskerar att förstöra den romantiska stämning Evie önskar för sin första jul med pojkvän. Komplikationerna växer.

På svenska vår andra delen bara beteckningen 'Ett år senare'. Då är konflikten för Evie, att Eds far nyligen dött, så han behöver se om sin mor till jul, samtidigt som Evies nyskilda storasyster kommer med sina tre barn för att vila upp sig hos röriga Evie, vilket inte underlättas av att de alltsedan barndomen haft en taggig relation.

Del tre är kortast, och betecknas 'Åtta månader senare...', trots att det inte kan vara mer än sex månader, ifall man läser kronologin rätt. Här är Evies konflikt en inre, kärleken till hennes Café och stoltheten att få sköta om det, versus att bli mor och ta hand om sitt barn. Här dyker en antagonist upp, som är avundsjuk, för att hon själv inte kan bli mor.

Berättelserna berättas främst i jag-form, där vi får veta allt om Evie och vad hon tycker om sig själv. Del 2 och 3, har dock insprängda avsnitt ur antagonistens synvinkel, då skrivna i tredje person, men ändå får vi veta en hel der om deras inre tankar, även om de ibland blundar för sanningen.

God Jul - Jonas Karlsson (2013)

Ingen Jul är en riktig Jul utan en Jul-historia. Jonas Karlssons text kan väl snarast betraktas som en långnovell. Den är full av subtil, svart humor och så långt ifrån godhjärtad sentimentalitet som tänkas kan.

Kommunalkontoret i historien är ett mikrokosmos av mänskliga typer betraktade i närbild, under deras försök att få ihop projekt, egen vilja och samarbete,  så politiskt korrekt som möjligt. På ytan kan historien verka enkel, men den har flera ingångar för vidare funderingar kring den demokrati vi tror att vi lever i.

Eftersmaken är mörk.

Polarexpressen

Juldagen 2008. Har just sett den animerade filmen Polarexpressen. Om den tvivlande pojken, på gränsen mellan barn och vuxen, som får åka Expresståg till Nordpolen för att träffa Tomten och för att inte förlora tron.

Så varifrån kommer Tomte-myten? Den är väl inte mer än 100 år? Långt vitt hår och vitt skägg. Father Christmas. Den gamla bibelmyten? Gud själv, Fadern, upphovet till vårt överflöd.

Skapad i en värld då folk slutar tro på Bibelns ord...

Julefrid - överflöd

Det har inte blivit mycket bloggande nu i december. Det är en ständig balansgång mellan att inte stressa upp sig inför livets krav och alla plikter som tränger sig på inför julen. I min familj har vi traditionell familjemiddag kring Lucia. För att alla vill träffas. Det kräver tid och förberedelser. Och mina 85-åriga föräldrar vill man gärna ge lite extra stöd och uppmärksamhet. Samtidigt som släktmiddagen i allmänhet framkallar en viruskris som sprider sig i alla läger.

Så ock detta år. Att ligga hemma sjuk ger INTE mer tid åt läsbehovet. Tvärtom. Virus korkar ihop min hjärna lika mycket som mina öronnäsahals. Han dock iår bli frisk lagom till Julafton.

Julafton råder i alla fall julefrid i min närmsta krets - sambo och dotter. Svensk julmat idag är ju till största delen färdigköpt. Skinkan är kokt och behöver bara griljeras. Prinskorven är färdig. Sillen ligger i glasburk. Och så några goda ostar. Mandariner och druvor.

Vi plockar en tallrik att äta till Kalle Anka, till vilket vi i talkör upprepar favoritreplikerna. Därefter stängs TV av ända fram till Karl Bertil Jonssons Julafton. Den är ett absolut måste under total julefrid. Tage Danielsson, den oslagbare. Även här kan vi i talkör läsa repliker - i detta fall Tages fullständigt suveräna formuleringar.

Detta är våra ritualer - det som håller vår inre krets samman. Läste för ett tag sedan att paket och överraskningar frisätter en särskild sorts lycko-kemikalier hos barn, en kemikalie som dock försvinner med åren, och att det är därför vi vuxna inte kan uppleva samma lyckorus.

Det verkar dock inte som om vi slutar att hoppas. Längtan efter magin i den glittrande granen och att glädja andra med gåvor.

Ting hör dock inte till vad vi lägger någon större vikt vid. Alltså visade sig årets julklappar främst innehålla choklad. Så mörk choklad som möjligt. Alla tre gav vi varandra choklad. Och så hade jag fått choklad via jobbet. Alltså dignade vardagsrumsbordet av ett överflöd av choklad.

Det fick mig att åter igen börja fundera över julritualer och myter. Vad handlar Julen om idag?

Myter förvandlas ju som bekant över tid. En levande myt följer med sin tid, vill förklara något i sin samtid.

En kunskap vi tycks ha svårt att ta till oss på rätt sätt är den andliga lagen om överflöd. Att våga lita på att det finns tillräckligt för alla att leva ett gott liv. I stället är många rädda att bli utan och roffar åt sig så mycket som möjligt. Den som har, försöker hamstra rikedom. Vilket gör balansen mycket ojämn människor emellan.

Frågan är - Hur många jular måste vi uppleva innan vi inser behovet av balans? Och skaffa oss tillit nog till att jorden räcker till alla sina invånare om vi bara fördelar allt rättvist?

Vi åt oss inte spysjuka på chokladen igår, trots att bordet dignade. Vi behövde inte slås om favoritbitar. Var och en har sina personliga favoriter. Och aldrig behöver man mer än lagom.

PS. Vi har plastgran, trots att doften av äkta vara mångfaldigar magin. Vad är väl ljuvligare än äkta dofter från naturen, inte minst gran. Jag har dock inte samvete till att låta en gran bli nerhuggen bara för mitt höga nöjes skull. Snittblommor är en sak. Men träd som tar så lång tid på sig at växa ...