Hjärta av jazz - Sara Lövestam (2013)

Det tog ett tag innan jag accepterade boken. Den började med något som för mig brukar kännas som ett 'dussinknep', att låta gammal pensionär bli bästis med en ungdom - voilà ett oväntat möte. Jag hade alltså lite svårt att köpa den inledningen, men historien växte i komplikation och djup tills den vann över mig.

Pensionären och ungdomen hittar gemenskap i musiken, jazz, via den tidlösa musiken kan de kliva mellan generationerna, genom klassiska ikone, som Povel Ramel och Alice Babs. Två parallella historier utvecklas, mobbing i ett nutida högstadium, parallellt med pensionärens berättelser ur sitt eget liv, drömmar och erfarenheter, Hur han frotterar sig med idel kända musiker, även om de flesta då på 1940-talet ännu var i början av sin karriär. 15-åriga Steffi Herreras drömmar om att ta sig bort från sin kvävande miljö, till Stockholm, förverkliga sina högtflygande önskningar.

Under Alvars ungdom på 1940-talet var det Nalen som var främsta nöjespalats, mötesplats för svingen och den utåtlevande dansen lindy hop - som återupplivades av entusiaster på  1980-90-talet. Jag drogs själv med i den upplivningsruschen ...

Mobbing är inte en modern uppfinning, 88-årige Alvar har egna erfarenheter att berätta. Men historien är inte så simpel att ung och gammal har likvärdiga erfarenheter från olika tidsåldrar. Berättandet är mer intrikat än så. Det dröjer innan Alvar förstår hur allvarlig mobbingen mot Steffi är. Och det finns anledning att betvivla att Alvar alltid berättar 'sanningen'.

Allvars minne har börjat svikta, även om det inte är så illa som för många av ålderdomshemmets senila invånare. Det ger upphov til funderingar kring minne och sanning, och frågan om det är objektiv sanning som alltid är huvudsaken. Eller om det snarare handlar om hur man skapar sig själv och andra, skapar självförtroende, välja att vara mer än liten och rädd, att växa genom att hjälpa andra att växa enligt sina drömmar.

Sara Lövestam ger oss en vacker tolkning av 'unik' - "att man gör samma som som alla andra och ändå lyckas göra det på sitt eget sätt." (s.199)

Ludmila's Broken English - DBC Pierre (2006)

Såg att Ludmila's Broken English ligger med bland reaböckerna i år också. 19 kr för en engelsk pocket, billigt! Jag köpte den för två år sedan. Rea redan då. Det går alltså trögt för 'Pierre' här i Sverige, men så är han ju inte översatt heller. I den engelskspråkiga världen vann han dock mängder av priser vid sin debut 2003, inte minst för sin humor.

Och humor är väl det Ludimila... bygger på, och en mycket drastisk svart humor. Folk faller som käglor, värre än i en deckare om seriemord. Men nej, det är ingen deckare. I början hade jag lite svårt att hänga med i de tvära kasten, storyn är full av frustrerade människor, som möts i en gigantisk kulturkrock, men ju längre jag läste ju mer satte sig humorn på tvären och banade väg för en viss medkänsla med all frustrerad egoism. Mitt i all galenskap öppnade sig oväntade insikte rom vårt samhälle, som man bara kan få när man betraktar det vi tar för 'självklart', ur en ny synvinkel.

I krig och kärlek är väl allt tillåtet, eller...? Där någonstans ligger temat, inklusive en rad märkliga komplikationer.

För alla oss som dansat argentinsk tango, kan jag avslöja att romanen innehåller en häftig scen kring tvillingbrödernas 'fotarbete'. I åskådarnas ögon såväl 'bloody scary' som 'fucking magic'.  Den scenen älskar jag!