Läser om några av den egyptiska författarinnan Nawal El Saadawis böcker. Novellsamlingen Törst (1987) suger in mig med en hypnotisk magnetism trots de oftast jobbiga ämnena. En feodal patriarkal miljö där kvinnolivet befinner sig maktlöst i botten.
Det ligger i novellkonstens format att syssla mer med känslor och stämningar, än historier och intriger. Och vad El Saadawi skapar är betraktelser, som växer fram för mig som känslomäsiga mysterier.
Vid slutet av varje novell, börjar jag genast om från början igen. Det är först när jag läst hela novellen som dess början blir begriplig, ja som hela novellen blir begriplig, då helheten stiger fram, då uppenbaras hela det fruktansvärda djupet, undertexten. Ja det är mycket suggestivt.
Ibland är döden närvarande, som en andlig frihet, bort från livets kvävande fängelse.
2017-01-08
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
