NP 1933 - Ivan Bunin

Ivan Bunin (1870-1953) fick Nobels litteraturpris för år 1933, med motivationen

"för det stränga konstnärskap, varmed han företrätt den klassiskt ryska linjen i prosadiktningen"

Bunin lär ha debuterat som poet i symbolistisk anda. Men jag har läst hans romandebut, Byn (1910), som i alla fall i svensk översättning har undertiteln "en prosadikt". Och visst är språket rent och bildnära, koncentrerad, 'less is more'. Dock, jag kan inte avgöra vad som speglar originalet och vad som är översättningens förtjänst. Jag har inte heller sett referenser till denna poetiska undertitel på andra språk, så varför på svenska? Har det med nobelpriset att göra?

Stilen är 'realistisk', och till den grad att man förstår varför Ryssland var redo för en revolution. Även om revolutionen 1905, som den här texten leder fram till, misslyckades. Fattigare, skitigare, mer depressivt om den ryska landsbygden, än jag någonsin läst. Eller så uppfattar jag det så eftersom språket är så 'omedelbart'. Det ryska bylivet gestaltas som brutalt och godsägarna på väg att förtvina och dö ut. Allt är förfall, all mänsklig intelligens tycks urlakad. Huvudpersoner är två bröder, den ene kan bara tänka på affärer och samla varje rubel han kan få tag i, och hans bror är en självlärd drömmare, som drömmer om att dikta, men inte åstadkommer särskilt mycket. De bildar varandras motpoler, men verkar lika undergångsdömda båda två. Trots eländet får texten lyriska kvaliteter. 

Under mellankrigstidens samhälleliga omvälvningar, 1920-30-talen, växte kreativiteten till en urskog av stilar som blev svår för Nobelpriskommittén att välja ur. Samtidigt som man ville välja något som kunde intressera läsare av alla slag.  Ryska revolutionen var ett faktum sedan sexton år tillbaka. Men den författare de valde, hade emigrerat till Frankrike 1920, och stannade där fram till sin död 1953.  

Hur än universell, hur än 'realistisk' så är en text alltid subjektiv. Vad vill Bunins text? Visa oss att revolutionen var behövlig? Eller något man borde fly ifrån? I Sovjetunionen erkändes han som författare och 'skildrare av det ryska svårmodet' först efter sin död.   

Mitt bibliotek hade även en äldre antologi, tror den var från ca 1960, med noveller av olika nobelpristagare. Bunin skrev nog fler noveller än 'romaner', och i antologin finns hans novell "Den vita måndagen". En svårmodig novell, om mannen som förälskar sig i en kvinna i Moskva, en mörk skönhet med drag av 'indisk-persisk skönhet'. Även i Byn omnämns en mörk kvinna, en skönhet av egyptisk art, den enda skönheten i boken, dum men vacker, sägs det. 

I novellen blir det aldrig något av kärleken, av intimiteten, kvinnan är ett mysterium. Han är rusig av lycka, men hon värjer sig. Han förstår inte, hela kärlekens natur är ett mysterium, han frågar sig vad kärlek egentligen är? 

Första måndagen i fastan, ska de enligt rysk sed be alla om förlåtelse, för alla oförrätter man gjort sig skyldig till. Då först uppdagas hennes intresse för det kyrkliga, kyrkor, kyrkogårdar. Ju närmare han kommer hennes, desto längre flyr hon. Tills hon reser bort, och sedan skriver att hon vill bli nunna.

Så blir han blir han övergiven och "lider i ett par år".