I havsbandet - August Strindberg (1890)

Har läst Strindbergs tredje bok med skärgårdsmotiv, I havsbandet, den bok han själv länge såg som en grandios roman, och sitt mognaste verk. Men som sågades av kritikerna. De önskade sig en ny  Hemsöborna. En folklig historia. I stället var Strindberg inspirerad av Nietzsche och hans 'övermänniska'. De växlade några brev vid denna tid, beundrade varandras verk. Det var strax innan Nietzsche insjuknade psykiskt.

Läsningen går trögt. Romanens första tredjedel känns mest som ett omständlig pseudovetenskapligt tuggande. Litteraturhistorikerna har visat att det gick ovanligt trögt för Strindberg att färdigställa texten. Att han planerar en tredje bok omnämns redan i förordet till Skärkarlslivs (dat. sep. 1888), men annat kom emellan. Trots att han planerat ett 'storverk' på ca 400 sidor, blev det bara 182 sidor. De första sju kapitlen tog över ett år, och känns just så splittrade som han antagligen var. De sista sju kapitlen klämde han dock ur sig på några sommarmånader 1890, och då flyter texten igen.

Alla inledande beskrivningar vill få fiskeriintendent Axel Borg att framstå som ett geni, en övermänniska, men oförstådd sådan. Något Strindberg kunde relatera till. Geniet som inte känner att omgivning uppskattar honom efter förtjänst. Axel Borg hamnar hela tiden på undantag, och accepterar slutligen en undanskymd fiskeri-tjänst i yttre skärgården. Men hur än liten ö, hindrar det inte att han genast kommer på kant med befolkningen.

De upplever intendent Borg, som en besserwisser som lägger snaror, och nedvärderar deras kunskaper, snarare än förbättra det vikande fisket. Borg själv ser öns fiskare som lata vildar, utan minsta omtanke om framtida miljö och djurliv. Han är inte där av omtanke med sina medmänniskor, utan för att vetenskap roar honom. Han förlovar sig med en sommargäst, Maria, i en trängtan efter intimitet, men ser hela tiden ner på henne. Enligt Borg är kvinnor längre stående 'halvmänniskor'.

Drömmen om intimitet för att öka sin egen livslust, att få vara den allvetande stödjaren, för att erfara sin egen styrka, denna enkelriktade relation, med mannen överst, kan inte bli annat en en black om foten. Likaså relationen till öbefolkningen, där ateisten Borg låter bygga ett missions-kapell med banktanken att 'packet måste skrämmas'. Predikningar och mirakelliknande fenomen, gör dem inte mer fogliga och arbetsamma - tvärtom.

Borgs hemliga forskningsprojekt gäller att utröna ifall naturen verkligen är lagbundet ordnad, eller om det bara är den mänskliga hjärnan som själv väljer hur kaoset skall ordnas. Och vem är då bättre lämpat att ordna detta kaos, om inte geniet själv? Borg berusas av sitt eget medvetande, som likt en gud ordnar upp kaos.

Maria misstänker snart att hon aldrig kan bli mer för Axel Borg, än den livmoder som han själv saknar, ett organ att föda hans arvtagare. Hon vägrar att utsätta sig för den livsfaran, om han inte kan visa att hon betyder mer än så. Men icke, han intrigerar och styr om så att en vacker yngling kommer i Marias väg, så hon kan förälska sig och själv bli orsak till deras brytning. Borg känner att han styr över allt. Ja, han försöker skapa ett foster på konstgjord väg, i en tidig kuvös.

Detta är ett av tecknen på att Borg vetenskapligt ligger före sin tid. En kuvös för förtidigt födda barn utvecklades av en fransk förlossningsläkare, efter att denne sett en äggkläckningsmaskin på en utställning 1878. Något Strindberg troligen läst om, även om de färdiga kuvöserna för barn inte visades upp med levande barn i förrän på världsutställningen 1896. Han var i alla fall övertygad om att all vetenskap att räkna med stammade från Paris intelligentia.

Andra framtidsvisioner som Borg har är ett 'blixttåg' som skulle gå mellan Stockholm och Helsingborg på endast sex timmar. Tror inte att det gick så snabbt på 1880-talet, men idag tror jag det är normaltid på den sträckan. Ångfärja över Öresund skulle knyta samman Stockholm och Köpenhamn, Nordens dynamiska centrum. Nordens vintersömn skulle stävjas med isfria hamnar så handeln kunde upprätthållas året runt. Ryska handelsvaror, ja även indiska och persiska, skulle färdas via Stockholm och Göteborg till England. Norden skulle inte längre acceptera att vara en fattig utkant, utan locka till sig turister. Viktigast av allt - att återskapa en Europeisk Gemenskap - genom att återupprätta latinet som gemensamt språk, och katolicismen som gemensamt språkrör.

Snabbtåg och EU. Tja, Engelska vann över latinet, även om Storbritannien idag arbetar på att lämna EU. Lite väl drastiskt pseudovetenskapligt är idéerna om att stänga av Mälaren och göra Stockholm till en 'saltsjöstad', då man tidigare i historien lagt stor vikt vid naturens och vädrets inverkan på människornas psyken. De fattiga sömniga Stockholmarna skulle alltså ingjutas ny livsenergi via salta havsvindar, kan man tänka. Nåja, alla dessa idéer och hypoteser livar i alla fall upp texten.

Att Axel Borg inte lyckas, varken med det konstgjorda fostret, eller sina relationer överhuvudtaget, utan närmar sig psykisk upplösning, först drabbad av förföljelsemani, men tappar slutligen helt livslusten, och tänker hellre godvilligt lämna livet. Ett lika tragiskt slut som någonsin Fadren eller Fröken Julie. Var Borg förföljd av sin ogina omgivning, eller var det Borg som ogint förföljde sin omgivning?

Strindberg psykologiserar Borgs öde helt i linje med 1890-talets tendenser och nya strömningar. Trodde Strindberg någonsin att 'geniet' var livsdugligt nog att ensam styra världen mot en ljusare framtid? Avsaknaden av medmänskliga känslor och medbestämmande gör idén omöjlig. Endast via kärlek tar vi ta till oss goda idéer, inte via tyranniska despoter.

I slutet saknar Borg sin egen avlidna moder, trösterskan, ursprunget. Kvinnan är mannens rötter i jorden (s.177). När ett skeppsbrott, med dockor i vrakgodset flyter iland som hittebarn till Borg, verkar havet ha besvarat hans bön. Han pysslar med de livlösa dockorna, maktlös i sin ensamhet.

Slutligen seglar Borg en mörk julnatt ut mot öppna havet. Havet, 'den Stora Allmodern', länken mellan omedvetet och medvetet liv. Seglar ut i havets sköte som tänt livets första gnista, fruktsamheten. Men det är Herkulesstjärnan som är Borgs riktmärke, som leder honom. han drömmer än om Herkules storverk.

Många tolkar slutet som självmord och undergång. Men det kan ju lika väl vara en cliff-hanger, till en påföljande möjlig uppföljare ...

Nu när 1890-talet går in har man sedan länge tröttnat på Naturalismen som pedantisk återgiven realism. Strindberg servera här i stället några motstridiga idéer utan lösning. En märklig roman.