Sven Lindqvist är alltid en njutning att läsa - hur än jobbiga ämnen han väljer. Han är en glasklar essäist. Ökendykarna är en samling essäer kring Sahara och all den romantik som litteraturen skapat kring öknen. Han utgår från sin barndoms dröm att få följa i ökenflygaren Saint-Exupérys spår.
Lindqvist reser också omkring Nordafrika, från Marocko och Västafrika, över Algeriet till Tunisien, i spåren på en rad författare som alla vistats i Saharas närhet och skrivit texter från Nordafrika. Mycket rör André Gide och Den omoraliske, men även andra ökenromantiker, som han jämför med Isabelle Eberhardt, som dog 27 år ung, ensam i Sahara. Hur än förälskad i öknen, förblindades hon inte av den romantiken, när det gällde rasismen och imperialismen - hon försökte kämpa mot det som de adnra blundade för.
Om man som jag 1992 läste Lindqvists Utrota varenda jävel, som gav ett outplånligt intryck om rasismens historia, inser jag snabbt att Ökendykarna är en sorts introduktion och uppstart inför detta storverk, två år senare. Jobbade han redan på den senare boken, eller var det nu, på denna resa, som han såg nödvändigheten av att gräva djupare?
Metaforerna, tankarna, drömmarna, väcker hela tiden pockande nya insikter. Läsvärd hur än många årtionden som gått.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar