Ack nej. Köpte den här för ganska många år sedan, nyfiken på titeln och att den skulle tilldra sig i Mexiko. Jag hade läst några DH Lawrence, och om honom. Med tiden har jag upptäckt att jag inte kan identifiera mig med hans karaktärer, i synnerhet inte kvinnorna. Så den här blev liggande bra länge.
Textmässigt är The Plumed Serpent 'lättläst' som roman - bara man har ett visst hum om franska och spanska, för han strösslar med en hel del fraser, vilket ger lokalfärg. Det är mycket dialog och vanligt vardagsspråk. Därför var den slappläst.
Ämnesmässigt är nog den här boken den mest svårsmälta, ja rent ut motbjudande. Hela historien är påhittade, på ett sätt som gör att det är omöjligt att identifiera sig med karaktärerna. Allt rör sig kring rasism, kolonialism, fascism, övermänniskor, avarter av Nietsche, diktatorer ockulta idéer för att skapa hierarkier och elitreligioner, manskult, kvinnlig underordning, nihilism, dödskult, sjukt svarta tankar.
Visst, i början kan jag luras att identifiera mig med Kate, irländska änkan på besök i Mexiko. Det känns bra att hon identifierar sig som 'fri kvinna' med eget liv. Ramon som vill starta en ny religion kring sig själv, pratar gärna med henne som 'intelligent' människa, men just därför kan han inte se henne som människa. För honom är hon ett neutrum, inte en kvinna. Som sagt, man får inte luras att köpa det som sägs - att tro att det handlar om alla människors lika värde. För det gör det inte. Kate blir inte mer jämlik genom att vara ett neutrum.
Men Kate är inte mindre rasist när det gäller det Mexikanska kollektivet än andra vita efterkoloniala generationer. Och även hon dukar under, trots sin vilja till 'fritt eget liv'.
Det är inte så att D.H. Lawrence försöker förklara något av det här för läsaren, därav det motbjudande. Man kan bli misstänksam över författarens motiv. Vad vill han? Det är inte genomfört begripligt om han ens själv visste vad han ville. Jag tror däremot inte att D.H. Lawrence skrev för att propagera för alla dessa svarta avarter av idéer. Det har påpekats att fascismen ännu inte vunnit insteg när romanen skrevs.
Jag som ägnat flera år åt att läsa böcker från början av 1900-talet tänker att många underliga negativa idéer fanns i livsluften i början av 1900-talet, tidsandan, där det växte fram som invasiva svampar, och som ledde till allt det vi vet kom att hända, även om många önskar att det aldrig hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar