Rapport om Adam - Le Clézio (kurs 7)

I förra veckan läste vi Rapport om Adam, Le Clézios debutroman. Har läst om den. En genomläsning räcker inte för att förstå ett så mångbottnat verk. När jag var yngre valde jag bort negativa nihilistiska böcker, åtminstone önskade jag inte läsa om dem. Kändes som slöseri med liv att lägga energi på det negativa.

Ändå, så är det med mångbottnade böcker omöjligt att säga vad som är bra eller dåligt efter bara en läsning. Även jag utvecklas och ändrar mig. Med mer livserfarenhet kan jag vilja läsa om och försöka förstå böcker jag tidigare gett bort efter en enstaka läsning. .

Vid omläsning av Rapport om Adam, uppmärksammade jag mer olikheterna, än likheterna med efterkrigstidens nihilistiska existentialism. Jag uppmärksammar Le Clézios mycket friska sensuella språk. Att hela boken är som en enda lång mycket närsynt nyfikenhet, betraktande av, fysiska upplevelser (förutom att det är en intellektuell idé-roman). Det är konkret sensuellt, hudupplevelser, värme, svett, ljusupplevelser, solens inverkan på huden, att likna sig själv (människan), vid stenar, skräp, insekter, råttor, hundar ... och andra djur.

Under allt det där finns något friskt levande. Jag blev än mer uppslukad av romanen denna gång, så att jag knappt kunde ta mig ur den för att skriva min uppsats om den. Jag fick i alla fall min förståelse av den godkänd. Men som läraren sa, klagande: - Jag beklagar att vi bara har en vecka för denna roman. Den är så komplex. Vi skulle kunna hålla på i två månader med bara denna roman.

Det är sant. Och den blir bara intressantare för varje läsning. Vilken debut. En 23-åring som tänkt sig igenom allt detta. Strukturmässigt, filosofiskt ... tydligen var den antika grekiska filosofen Parmenides särskilt viktigt för Le Clézio vid denna tid.

Och tankarna går till Harold Bloom. Att endast de böcker som tål att läsas om, platsar i Kanon.
Men hur ska man hinna allt man vill!? ...