Stad i ljus skrev Eyvind Johnson i Frankrike, där den gavs ut på franska först, 1927, och kom på Svenska först 1928. Boken tilldrar sig 14 juli i den nationalfirande staden Paris, som flimrar av fyrverkerier, liv och rörelse - medan huvudpersonen går runt och svälter.
En levande, rörlig, modernistisk text i mina ögon, med instuckna intressanta filosofiska partier, liksom feberdrömmar. Tydligen skrev Johnson boken fyld av smärta efter besked om att hans unge bror avlidit i USA. Var det av svält?
Känner att jag borde läsa Knut Hamsuns Sult (1890), är det en intertext? Man brukar ta upp Kerstin Ekmans boktitel En stad av ljus (1983) i sammanhanget. Och jag tänker att vari skulle då det intertextuella bestå av förutom likheten i titel? Kanske tanken på staden som ett levande väsen. Bilden av staden som en egen organism. Kvinnorna och staden-sviten visar ju framväxten av staden, först ur ett realistiskt fågelperspektiv, men så vänder sig allt om inte förr så i sista delen, En stad av ljus, där alt bler subjektivt innefrån en svältande närmast halucinerande lidande människa. ... Jo, där ligger nog svaret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar