Läste denna för snart två år sedan, men tycks ha glömt att skriva om den här i bloggen, eller så var jag störd av bokens spektakulära slut. Det känns mer höra hemma i actionfilmer, en delvis galen blandning av äckel och skratt. Och motiverar 'liket' i titeln.
Men jag gillar Graftons förmåga att nysta ihop intressanta intriger, liksom hennes outsinliga myller av levande karaktärer. Förutom den galne mördaren, som känns onödigt galen.
Offret inleder historien genom att själv söka upp Kinsey och säga att han inte tror att den bilolycka han hamnade i, som även dödade hans bäste vän, inte var någon ren olycka. Fyra dagar senare är han död. Självklart kan Kinsey inte ignorera detta, utan känner ansvar att finna den skyldige.
Dessutom finns det denna gång bihistorier som hör mer samman med Kinseys liv, än med mord-intrigen. Viktig är Kinseys bullbakande 80-årige granne Henry Pitts, som hon räddar ur klorna på en bedragare. Men också polisen Jonah Robb på 'avdelningen för försvunna personer', som dyker upp återkommande. Ömsesidig attraktion finns, men Kinsey vill inte bli något instrument eller krycka i hans äktenskapliga problem, med separation och återföreningar. Han måste bli klar över sig själv och Kinsey är stolt över sin egen självständighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar