Det här var en oväntad liten bok. Börjar nästan som en bagatell, några spridda minnen av författarens mor. Luftigheten i dessa minnen gör att jag genast tänker på Hjalmar Söderbergs lika luftigt meditativa noveller. Jag läste hans syster Helle Stangerups historiska romanen Christine, för många år sedan, innan jag visste att de var Hjalmar Söderbergs danska barnbarn.
Denna boks första halva blir en betraktelse över generationsgränser, mor och son som kommit ifrån varann och av olika skäl. Jag tänker att det är ganska allmängiltigt. många barn tar sina föräldrar för givet tills det är för sent. Betty, Hjalmar Söderbergs dotter med danska hustrun Emilie, blev skådespelare (precis som Doris, dotter till svenska hustrun Märta). Ur texten framkommer att hon senare i livet bodde långa tider i Sydfrankrike, vilket naturligtvis försvårat kontakten.
Betty satt på ålderns höst, i Nice, och tänkte att hon skulle skriva en memoar, 'Dotter till, Gift med, Mor till'. Hon gav upp sin karriär och det är uppenbart att den titel hon tänkt sig reducerat hennes till ett bihang till män. Viktig var fadern, författaren, Vem hon gifte sig med, och att hennes son blev en känd författare. Dottern, som också blev författare, omnämns inte ens i boken.
Betty ville ha hjälp att skriva sina memoarer, men det skar sig, samtalet med sonen avbröts. Betty gick bort 1993, då går Henrik igenom hennes efterlämnade papper för att sätta samman de memoarer hon velat skriva - men han hittar inte det underlag som modern tycks ha pratat om. Bortstädat? Kvar finns bara några brev om fadern, Hjalmar Söderberg, den beundrade. Brev hon skrivit med uppgifter till svar på frågor när man skrev en biografi om Söderberg. Boken väcker beundran, även om hon också är besviken på de slarvfel som dykt upp.
Så trots att detta är en liten tunn bok, och på ytan handlar om en sorts undanskymda 'kändisar', så lever boken på mer än det, den ger tidsbilder och betraktelser över livets flyktighet, blir en sorts meditation. En tankeställare - lite i stil med Söderbergs...
Det är tragiskt att titta tillbaka på det tidiga 1900-talet och Bettys barndom. Eftersom hennes föräldrar inte var gifta när hon kom till flydde de till Tyskland så hon kunde födas i 'hemlighet', och sedan fraktades barnet i en koffert (med lufthål) till Danmark, och fick där växa upp på barnhem de första sju åren. Och även därefter fick hon vara mer hos mormor och faster Eva av olika själ. Tragiskt. Ändå beundrade hon sin far ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar