Ett allkonstverk! Som väckt entusiasm i mig!! Det hade jag inte väntat mig, efter trögheten i Steins debut, Three Lives, som var närmast plågsam att läsa. Tender Buttons är något helt väsensskilt, en prosalyrisk upplevelse. Viktigt att man TAR SIG TID, läser långsamt. Jag hade långsam meditativ instrumental musik på i hörlurar när jag läste. Kanske underlättade det. I alla fall passade det utmärkt. Kanske också för att jag själv som dansare är mer intresserad av musiken som rytm, takt, och melodislingor. Även vid sånger med text är orden för mig oftast underordnade intryck.
Man måste minnas att Gertrude Stein var nära vän med Paris' konstnärliga avantgarde. Inte minst Picasso, som flyttat till Paris tidigt 1900-tal. Det går att jämföra debutbokens tjatiga träaktighet, omtagning efter omtagning, med Kubismens första analytiska fas, som ville ge en 'objektiv' bild av verkligheten, vilket dock kan stelna till en andefattig yta, hur än man försöker få ytan att bli tredimensionell. Tender Buttons kan sägas uppstå parallellt med kubismens andra fas, den syntetiska, efter att man uppfunnit collaget 1912, då man övergivit det entydigt objektiva, till förmån för livets komplexitet, och i den mångfalden får även själen sitt rum.
Steins prosalyriska text har ytligt sett en melodiskt skön satsbyggnad, som jag kan lyssna till som rytmer och slingor. Dessutom är texten fylld av alliteration, som skapar melodier och takt.
Ett litet exempel: "Single fish single fish single fish egg-plant single fish sight", som för mig blir som en våg som slår mot en klilppa. Jfr 'Vågorna vagga vindarna till vila', av Strindberg. som också är en vågrörelse, även om jag där upplever en annan typ av våg, en vaggsångs-våg.
Stein har ansträngt sig för att ta bort alla omedelbara betydelsebärande segment hos orden, varför texten kan bli frustrerande för den som alltid vill hitta ordens 'objektiva' betydelse. Här får läsaren söka i sin egen känsla för att finna sin egen mening. Det finns inget facit till vad texten betyder. Varje läsare är helt fri att göra sin egen tolkning, precis som den som betraktar abstrakt konst får hitta sin egen tolkning av bilden. Det säger sig självt att detta är en text som är omöjlig att översätta, eftersom meningarna inte har någon entydig översättning, utan mest handlar om poetisk kraft, så läser man den för att njuta av den engelska språkmelodin, medan man skapar sitt eget innehåll.
Det är lustfyllt. Jag tänker på min dotter som har den ganska ovanliga egenskapen 'synestesi', att för hennes har alla ord alltid en inneboende smak, och/eller färg. Hos henne var det en medfödd egenskap att sinnesintryck (ljud/bild/smak) alltid sätts sammankopplas automatiskt ögonblickligt. Vi andra kan läsa Gertrud Stein och kanske få en aning om samma känsla.
Det här är alltså en text som aldrig blir utläst, den kommer att räcka livet ut, för omläsning efter omläsning, med nya tolkningar varje gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar