Myten om Tarzan, skapad 1912 av den amerikanske äventyrsförfattaren Edgar Rice Burroughs, har levt kvar och skapat mängder av varianter inom populärkulturen. Jag läser av nyfikenhet. 1912 stod världen på tröskeln till första världskriget, militarism och den starkes rätt var fortfarande glorifierat. Den koloniala eran hade redan uppnått sin kulmen och stod inför ett sammanbrott.
Sin tids kiosklitteratur, obearbetad text överlastad av superlativ. Humorn är kliché, som den virrige professorn, och tjänsteflickan som ständigt svimmar av rädsla. Andan är såväl romantisk och sentimental, som våldsam och full av fördomar. Det är ett vilt fabulerande äventyr som inte frågar efter realism. Författaren väjer inte för enkla schabloner och fördomar.
Den brittiske gentlemannen, Lord Graystoke, på väg till Afrika med sin gravida hustru, sätts iland av myterister på en 'öde' djungelkust (ca 1889), med all sin packning. Han bygger där en enkel stuga åt dem, där hustrun föda en son, som är nära ett år när föräldrarna dör av det hårda livet/vilddjur i djungeln. Sonen blir omhändertagen av en gorilla-hona, och överlever med bravur, utvecklar styrka och smidighet i trädtopparna, som en medlem i en gorilla-flock. Med tiden finner Tarzan stugan och utforskar alla saker där.
Daniel Defoe lät 1709 Robinson Crusoe klara sig själv på en öde ö, med hjälp av förråd från skeppsvraket som förlist. Den 'ädle vilden', var en stereotyp som uppstod med romantikerna kring år 1800. Rudyard Kipling skrev 1894 om hur Mowgli växte upp bland vargar. Så författaren har ett litterärt arv att bygga på.
Tarzan vet inget om sin mänskliga bakgrund, han har endast lärt sig gorillornas språk, men kan även tala med elefanter och lejon. Vilket är lite märkligt eftersom dessa är savanndjur och Tarzan lever med gorillor i regnskog med höga träd där han svingar sig i lianerna. Så trots att han inte har någon kunskap om mänskliga språk, hittar han de ABC-böcker och andra texter som föräldrarna haft med sig, och lär sig själv läsa och skriva (!), utan kunskap om hur det låter/uttalas.
Till fördomarna hör både sättet att beskriva gorillorna som blodtörstiga och aggressiva, och även att den svarta ursprungsbefolkningen som trots allt finns i närheten, genast stämplas som kannibaler. Tarzan söker aldrig direkt kontakt med dessa människor, men spejar och stjäl deras giftpilar och kläder. Han har nämligen utifrån sin ABC-bok klurat ut att han själv är en människa, eller åtminstone en ap-människa, eftersom han ser gorillahonan Kala som sin mor. Författaren tycks förutsätta, att eftersom Tarzan är son till en engelsk lord, så äger hans gener hög intelligens, en gentlemans ideal och är som synes ett språkligt geni. Samtidigt som den djuriska miljö han växt upp får honom att framstå som kallblodig mördare - vid behov. Han fann i tonåren sin fars kniv, vilket gav honom ett övertag inför farliga djur.
Kärnan i Tarzan-myten visar fram sin tids frågor kring mänskligheten. Är vi djur? Apor? som 1800-talets utvecklingsteorier hävdade, våldsamma och snara att mörda, och äta upp varann? Eller har människan en medfödd intelligent gentlemannaetik? Eller ligger detta bara i vissa 'vita' gener?
Nåväl, det här är en äventyrsbok, år 1909 sker ytterligare ett myteri på samma ställe, och en amerikansk virrig professor, som söker en gammal sjörövarskatt, sätts iland, precis vid Tarzans stuga, och bestjäls på skatten, överges med sin dotter Jane och två andra män, varav en är kär i Jane och visar sig vara Tarzans kusin, som övertagit arvet efter lord Graystoke. Men den intrigen tänker jag inte berätta något om.
Notera dock, att eftersom Jane är en amerikansk flicka, är hon den stereotypt friare kvinnotyp vid förra sekelskiftet som kan ifrågasätta i alla fall en del av sitt samhälles fördomar. Hon kan röra sig bland män, mer än en viktoriansk brittisk flicka kunde. Hon kan uppröras över de fördomar andra visar denne hjälpsamme djungelman, som räddar dem från den ena kritiska situationen efter den andra. Men visst, svart tjänsteflicka har hon med sig.
Till slut kommer dock ett fransk kolonialt fartyg med soldater, till deras hjälp. Av någon anledning skrev Lord Graystoke sin dagbok på franska, varför Tarzan aldrig lyckats tyda den. I slutet kommer dock den franske militären d'Arnot, som Tarzan räddat och vårdat, att lära honom franskt tal. Obs! Tarzan läste engelska men talade franska! Han lär sig också franska civiliserade seder, och d'Arnot klurar ut Tarzans ursprung, långt innan Tarzan själv förstår dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar