Ernest Hemingway, som så många andra amerikaner, inte minst de litterära, vistades i Paris på 1920-talet först som journalist, men främst för att utveckla sin prosa. Och tydligen samlade han många av sina intryck i en rad anteckningsböcker. Två väskor med sådana anteckningsböcker hade han förvarat i källaren på Hotel Ritz i Paris, mars 1928. Men tydligen glömt bort dem där, och ibland undrat över var de tagit vägen. Först år 1956, tillbaka på samma hotell, passar en person i hotellets ledning på att påminna honom. Och återfick dem och kunde därmed börja skriva sina memoarer. Alltså sent 50-tal.
En fest för livet, som i original heter A Moveable Feast, innehåller lite spridda minnen från främst Paris 1920-tal, när han vistades där med sin första fru och första barnet. En lycklig tid. Och med stor närvaro och samtidskänsla, säkert tack vare sina dagsanteckningar. Han svävar inte på målet, och kan vara frän mot andra personer.
Boken ger inte bara en tidskänsla - det kreativa 1920-talet - utan även en rad porträtt av de många kända namn som passerar revy. Alltifrån den godhjärtade Sylvia Beach sin humanitära biblioteksbokhandel Shakespeare & Co, till författare som Gertrud Stein, Ezra Pound med flera, och nästan främst av alla F Scott Fitzgerald, som får ta ganska stor plats. Det är nästan så jag önskar att jag läst klart fler texter av Fitzgerald, än bara The Great Gatsby, innan Hemingways bilder etsat sig in i mig.
Men sista kapitlet förebådar en övergång från ett äktenskap till nästa, som om ett åskmoln gömmer solen. Han verkar viljelös, som om han inte vet att välja, var det sant? Hemingway dog 1961, innan boken utgavs, så den blev liggande till 1964. Då den även kom ut på Bonniers i Sverige. Och det är den jag läst. Däremot har Bakhåll tydligen gett ut en reviderad upplaga nu på 2000-talet. Undrar vad som behövde revideras? Något man redigerat bort?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar