Moln : Dikter - Karin Boye (1922)

 "Dig jag hatar, 
du mitt usla videväsen,
du som flätas, du som vrides, 
lydande tåligt andras hand."  
 (Karin Boye, ur dikten "O en klinga...")

Några av mina favoritrader ur Boyes debutdiktsamling, 22 år ung. Samlingen har både fri och bunden vers, med och utan rim. Jag tycker om att rimmen känns 'diskreta', de tar inte över. 'Tidig vår (En tavla i för-Renässans)" är en stilenligt rimflätad sonett. 

Ung, storögd inför livet och kärleken, uttrycks både rus och smärta, och närhet till naturen, många kluvna känslor och längtan efter balans och trygghet. 

De många dikter som riktar sig till ett 'Du', är är väl troligen en när och kär person. Men kan lika väl vara riktade till det egna inre, Självet, Själen. Via kärleken speglas vårt inre.