Fredrik Lindström hör till de språkpedagoger som fascinerar. Världens dåligaste språk från 2000 - oj, redan 10 år! - är ypperlig. När jag lsäer den blir jag stolt över mitt språk. Titeln är ett citat från ett barn, som kategoriserar svenskan som det 'dåligaste språket'. Tror det är vanligt bland dagens amerikaniserade ungdomar. Även jag var anglifierad i min ungdom. Engelska blev mitt huvudämne på universitetet, så jag förstår fascinationen.
Då är Fredrik Lindström ypperlig att läsa. Plötsligt inser jag hur smart vårt språk är, hur ordrikt, hur bra på tt bilda nya verb. Och vi har visst synonymer. Man behöver faktiskt inte se dåligaste som ett böjningsfel, utan kan ta det som en synonym till sämsta.
Om vi blir alltför strömlinjeformade och lydiga samhällsmedborgare kan vi glömma att det är talaren själv som äger språket och har rätt att vara uppfinningsrik och skapande.
Mycket uppfriskande läsning!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar