En annan av mina önske-trådar just nu, är att sakta leta mig fram över det tidiga 1800-talet. Mest av allt drar naturligtvis Jane Austen, att få läsa om och sjunka in i alla hennes verk. Att verkligen läsa Ivanhoe, inte bara se filmen på nyårsafton, samt läsa om von Kleist och ETA Hoffman. Jane Austens och Walter Scotts realism vs de andras romantiska fantasterier.
Men allra först min nyfikenhet kring Romantikens 'Blå Blomma', som inspirerat så många. Härom året läste jag Hjalmar Bergmans ungdomsroman Blå blommor, som tydligt utgår från samma tema, som ursprungligen kommer från Novalis postumt utgivna Henry von Ofterdingen (1802). Hittade den bara på engelska. Romantisk så det förslår. Fylld av metaforiska sagor. Som den visa eremiten som lever förnöjd i grottan. Gruvarbetarena som ser som sin uppgift att leta fram de ädla stenarna nere i mörkret, och föra upp dem i ljuset, utan att någonsin själva sukta efter dessa rikedomar. Och den blåa blomman som bär kärlekens ansikte, Henrys livs kärlek.
En romantisk utvecklingsroman, men så lös i konturerna att den inte känns färdig ... vi får själva avsluta den, men det kräver nog ett antal omläsningar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar