Svinalängorna - Susanna Alakoski (2006)

Senaste månaden har jag mest läst historia av olika slag. Men så tog jag mig också an Susanna Alakoskis Svinalängorna - sent om sider - den vann trots allt Augustpriset redan 2006. Åren går så fort ....

En mycket lättläst text, även om inte ämnet är det. Några flickliv i alkoholisthem. Eftersom författaren och jag är nästan jämnåriga känner jag ju igen tidsbilderna, de nybyggda förorternas höghus kring 1970, viss musik, ABBA, ny ung kung, strejk, giftlarm,osv. Men ändå inte, jag kommer från storstaden, boken rör sig i småstaden Ystad. Ändå fanns tydligen även där nybyggda förorter för 'utslagna' - om inte annat blev folk utslagna där i rotlösheten. Och den bilden är mycket mer tidlöst allmängiltig, handlar inte speciellt om just tidigt 1970-tal. Inte i juset denna skildring.

Att läsa om hur flickorna överlever där i kaoset av fattig stolthet och alkoholism väcker min egen känsla av maktlöshet. Inga barn ska behöva leva så, men hur hindrar man det? Förutom att riva alla förorter... skulle det hjälpa? Flickorna är överlevare, de tänker minsann aldrig bli som sina föräldrar, visst, men resten finns kvar, det tröstlösa livet.

Texten är övervägande realism, sedd ur en liten flickas ögon, innan hon insett att alla familjer och hem inte är som hennes ... till lillgamla försökt att 'hjälpa' sina föräldrar och hålla fasaden uppe inför skammen, deras skam, överleva dag för dag ... till nya insikter hos länkarna att många familjer trots allt har samma problem. Det här skiljer sig inte från andra skildringar av alkoholistbarns uppväxt.

Det som skiljer sig är skildringen av de kaotiska alkoholperioderna. De blir meningsbyggnaden en annan - svart poesi. T ex
"Mamma och pappa lik poserade. Bakbundna röster, grumliga ögonvitor. Blommorna sjönk genom sina krukor, cigarettröken lämnade ljusblå siluetter."

Och många andra exempel. Det väcker overklighetskänslan, en flackande blick, stressen som hos den jagade.

Till humorn hör främst faderns brutna finsk-svenska, som känns på pricken återgivet. Som när barnen slutligen blir akut omhändertagna och placerade i fosterhem och pappan försöker lämna hunden i utbyte.
"Om ni händeromtar våra parn vår ni väl händeromta hunden också sa han."