2014-09-07

Den andra stranden - Julio Cortázar (1937-45)

Argentinaren Julio Cortázar (1914-1984) är en ny spännande bekantskap, som tillkommit genom Modernistas ambitiösa projekt som inleddes 2012, att ge ut hans samlade verk på svenska. I synnerhet novellerna lär vara intressanta, och kommer i en komplett samling i två band.

Samlingen inleds med en postum samling av hans tidiga novellalster tillkomna 1937-45, när han studerade till lärare och även några år därefter som verksam lärare på den argentinska landsbygden. Enligt Ulf Erikssons förord, ett ensamt liv "fyllt av bokfrossa".

Även om detta är tidiga 'försök', som sporrade till vidare utveckling, så finns där goda frön och ett par i mina ögon helt sublima skapelser. Alla texterna väcker mycket klara bilder i mig när jag läser, bilder av stilla vardagar som växer med nya surrealistiska dimensioner, som dock alltid är fyllda av känslor eller förundra jag kan identifiera mig med - antagligen för att de alltid utgår från verkligheten 'här och  nu'.

Hans ordbilder fastnar på min näthinna, blir outplånliga minnen. Till exempel "Stjärnstäderna" (1942), om hur ett städbolag får in så många uppdrag att putsa upp stjärnhimlen 'städas', tills den bli så klart lysande att allt övergår i en sorts omvänd diabild - där stjärnorna syns som svarta punkter och nebulosorna svarta stormmoln. En helt superb bild!

Men underbarast för mig är nog "Handens station" (1942) - flera noveller har händer som huvudaktörer -  och här kommer en hand kilande in över fönsterblecket. Jag associerar själv till en nyfiken ekorre, som kilar runt och undersöker allt. Det blir ett upprepat möte, där berättaren öppnar fönstret och släpper in handen, tills den gör sig helt hemmastadd. En ordlös relation som genomgår alla stadier som en kärlekshistoria kan innehålla. Alltifrån inledande nyfikenhet och förundran, till beundran, via en mer analytisk fas, som måste 'veta', experimenterar känslokallt, vilket övergår i svartsjuka och rädslor som förstör tilliten som funnits. Fullständigt fascinerande hur Cortázar lyckas få fram all denna mångfald på några få sidor.

Detta bådar mycket gott för fortsatt läsning.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar