För alla Jane Austen-fans. Ännu en modernisering av Stolthet och fördom? Ja, men en smart sådan, så jag förstår att den prisbelönades när den kom. Den 29-åriga huvudpersonen Emily hamnar på en guidad bussresa nästan ensam bland betydligt äldre bokläsare. Här är det inte Mr Darcys oskyldiga lillasyster som blir förförd, utan modern till en viss Spike, som blir sol-och-vårad.
Humor finns det gott om, alltifrån slapstick, till ett modernt självironiskt och cyniskt språk. Som naturligtvis ställs mot Mr Darcys fläckfria elegans och gentlemannamässiga manér. Ja, han finns med och vandrar ut och in som en fullt levande 'kvinnlig fantasi'. Men också insikten att vi alls inte vill tillbaka till den tiden, varken orättvisor, ojämlikhet eller stelare relationsformer är vad vi vill ha - elegansen till trots.
I det här sammanhanget minns jag TV-serien "Lost in Austen" som producerades av BBC året efter, 2008, där Jane Austens Elizabeth får byta plats med en modern tjej, Amanda, som springer omkring inne i romanen och rör till relationerna. Undrar om den TV-serie-skaparen kände till Potters bok? eller om de bara råkade skapas parallellt? Hur som är de båda smarta skapelser, men på olika sätt. Potter sväljer inte myten, hon polemiserar mot den. Vilket väl är vad som gjorde att den prisbelönades.
Romanen är perfekt som den är, den ska inte ändras, utan läsas som den smarta klassiker den är. I TV-serien kämpade Amanda för att återställa romanens ursprungsidé, relationerna som de skapades av Austen - men Lizzy fick inte desto mindre sin vilja igenom och leva i ett modernare samhälle 200 år senare. Medan Emily i Potters bok är glad att hon fick kliva helt ur boken, så den kunde bevaras i originalform, medan hon själv fann en modern kärlek, med en nutida man - där de befinner sig på samma våglängd.
En annan rolig sak med Potter är att hon hela tiden refererar till filmer m.m. om och kring Stolthet och fördom eller andra historier i liknande stil, som sätter allt i ett nutida perspektiv. Att hon är väl medveten om hela vårt moderna 'kulturarv' på samma tema.
Kom att tänka på en viktig skillnad mellan romantiska historier av den här typen och pusseldeckare, att de är varandras motsatser i läshastigheten. Pusseldeckaren har bra driv i början, men blir ofta alltför trög i slutet, när allt skall förklaras, alla avsiktliga missförstånd 'redas ut'. Medan den klassiska relationshistorien, har en hel del relationer vi ska sätta oss in i i början, tills vi börjar fatta vilka som är helt fel för varann respektive helt rätt ... och så går läsandet allt snabbare, ju mer med på noterna vi blir.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar