Omläsning av Körkarlen, länge sedan sist. Det enda jag brukar ha svårt med är slumsyster Ediths totala självuppgivelse. Det låg naturligtvis i tiden, självuppgivelsen, att offra sig. Obehaget är just romantiserandet av offerrollen. Även om Edith for symbolisera Frälsningsarmén, tidens kristna rörelser. Men som någon klok person sagt: Du kan aldrig bli så fattig att du kan rädda andra från fattigdom, du kan aldrig bli så sjuk att du kan bota andras sjukdomar.
Nåväl, nu har jag närläst Körkarlen och fokuserar det själsliga. Selma Lagerlöf var själv övertygad om att människor har en själ som överlever döden, och var modig nog att bygga sin historia kring detta. Hon hade redan som ung läst och beundrat Dickens Julsaga (Christmas Carol), där Scrooge för sitt hårda skal uppmjukad genom att möta själsliga nivåer av sitt liv. Och när nu hennes samtid kämpade mot den utbredda tuberkulosen som grasserade bland den fattiga befolkningen, och de bad Lagerlöf att skriva något informativt kring detta, började en idé växa i den riktningen.
Till historien hör att Lagerlöf av sin franske översättare fått en bok med Bretagnska folksägner, där fanns Dödens Körkarl, den som dör vid tolvslaget på nyårsafton får uppdraget att åka runt och frigöra de döendes själar ett år framåt. Hon valde den för att gestalta hennes syn på själen, och myt för nyårsnatten, i Dickens julaftons-anda, men rotad i det tidiga 1900-talets sociala elände och grasserande lungsot. Victor Sjöström gjorde en klassisk stumfilm av historien 1921, klassisk genom sin trickfilmning av andevärlden, vålnaderna och vagnen som rör sig genomskinliga, osynliga i den vanliga realistiska världen.
För det Lagerlöf har lyckats med redan i sin text, är att få läsaren att ta till sig och tro på denna andliga halvvärld, gränsen mellan liv och död där tid och rum inte existerar. På samma gång var Lagerlöf mycket intresserad av den nya psykologin och det undermedvetna - det andliga blir en dimension av vårt undermedvetna. Lagerlöf var en djupt psykologisk författare, även om hon framstått som en 'sago-berättare', så är det psyket i symbolisk form.
I New Age termer blir slumsyster Edith och den 'onde slusken' David Holm, närmast som Twin Flames, en tudelad själ, som dras till varann, men bara möter problem som måste lösas, men de hinner inte göra det i detta livet. men de möts helt kort i dödens ögonblick, och Edith blir som en skyddsängel som ger David stöd och styrka att bättra sig, när han - efter sin nära-döden-upplevelse vid Nyårsnattens tolvslaget - försöker hinna hem till hustrun, som planerar att ta livet av sig och barnen. Hur än melodramatiskt detta låter, så lyckas Lagerlöf göra det till en thriller fram till sista sidan.
Historien har flera bihistorier, alla människor vävs samman i en psykologiskt trovärdig väv, där människors livsöden påverkar varann. I själens närhet är det lätt att uppfyllas av den universella kärleken som håller världen samman. Men tillbaka i livet är det tungt, tröga tankar, hämndbegär på grund av sviken kärlek, alkohol, sjukdom. Den lilla sårade människans ensamhet, innan hon inser att hon måste börja med sig själv. Förlåta oss själva och andra för våra brister. Det är inget offertänk!
Budskapet är: Låt min själ få komma till mognad, innan den ska skördas.
Körkarlen året innan David 'nästan' dör, är en gammal vän som vet med sig att ha förlett honom in i dåliga vanor, så han tar gärna på sig uppgiften ett år till, för att få lätta sitt samvete och se David rädda hustru och barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar