Så har jag kommit till tredje delen i trilogin. Första delen betraktade hela släkthistorier mycket schematiskt, och på långt håll, som att vända en kikare bakochfram. Som om släktled efter släktled är dömda att behålla samma namn och beteenden. Andra boken saktade ner och landade på 1850-talet, med närmare porträtt av en rad omaka äktenskap och kärleksbekymmer. inte desto mindre med parallella generella beteendemönster.
Tredje boken har landat i staden mitt i Bergslagen, den som ännu inte döpts till Wadköping: Knutsmässo marknad har zoomat in på stadens traditionella marknad på Tjugondag Knut. Denna historia är begränsad till tre dagar, som en pjäs i tre akter. här möts nu många av människorna som figurerat i tidigare böcker, inklusive en konrektor Krok, alltså ur en av släkterna i den tidigare romanen, Vi Bookar, Krokar och Rothar (1912). Hjalmar Bergman har stegvis byggt upp sitt universum, och under dessa krigsår valt att se tillbaka i sin hemtrakts äldre historia.
Och han gör det på ett alldeles eget sätt, med expressionistiskt breda penseldrag som känns så moderna. Och i denna tredje del ger texten mig en levande filmisk känsla. Bergman har alltid varit mästerlig på dialog, orden rullar fram, munhuggs ohejdat, allt är som gjort för teater och film. Men i denna bok är varje beskrivning, varje karaktär, lika mästerligt fastnaglade via få ord, som om jag tillåts följa med en filmkameras löpningar, i full flykt ilar den, från scen till detalj, från person till person. Inte ett onödigt ord, ändå lever allt upp.
Från tidigare böckers vidvinkel, är denna text mer ett myller granskat i mikroskop. Har man läst de tidigare böckerna, är alla personer som går in och ut ur scenbilden bekanta. Om inte, är det kanske förvirrande. Men dialogerna är mästerligt levande, liksom alla detaljer. Texten avbildar hastigt både miljö och karaktärer och avbildar sinnligt levande 1850-talets myllrande marknad, bland dofter. varor och egenartade karaktärer, i en trovärdig äldre samtalston och samhällskänsla.
Kanske känns inte denna marknadstablå lika 'djup' som tidigare frågeställningar. men vi möter ett äldre universum, en fattig och skitig tid av orättvisor och maktfullkomlighet och protester gestaltas. Djupet rör bara magister Ekmarck som vill rusta till bröllop med rådmannens dotter, han vill ta sig ur sin fattigdom och skaffa sig ett pastorat med fast inkomst att gifta sig på. Men de sociala skrankorna är benhårt stabila. Alla vet hur enkla föräldrar magistern har, han kan varken få fast pastorat eller elegant brud. Ekmarck kan inte tävla med en greve, Han tappar dessutom intresset när Lisa-Brita börjar resonera krasst. Han tar avstånd från det sociala spelet.
Bergman ägnade alltså dessa krigsår åt att fästa sitt Bergslagen, sitt landskap, på papper, färdigt att befolkas av än fler, än mer utmejslade historier under åren som kommer. Men under Knutmässo marknad spelar stadens elit teater på rådmannens vind - en tragedi av Voltaire, medan de fattiga festar i källaren och i brygghuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar