Sherwood Anderson (1876-1941) debuterade med en roman 1917, men det är hans novellsamling Winesburg, Ohio två år senare som blivit en amerikansk klassiker. Jag har just läst den för första gången och texten gjorde mer och mer intryck på mig för varje novell, och växte till ett mycket starkt helhetsintryck.
Alla novellerna rör olika karaktärer som lever i och kring den lilla staden Winesburg i Ohio, som före inbördeskriget på 1860-talet bara var en by med ett dussin hus, men kring år 1900 hade den växt till en mer traditionell lantlig småstad, typ äldre 'Vilda Västern' filmer - men i novellerna nästan utan våld. Den har saloon och lanthandlare, någon läkare och barberare, en bankir, men de flesta är enkelt folk, lantligt folk.
Vi rör oss fram och tillbaka i tiden, men huvuddelen av texterna verkar tilldra sig ca år 1900. Även om varje novell har varsin egen huvudkaraktär, dyker en del upp även i andra noveller, i bakgrunden. Mer konstant är George Willard, den unge reportern, Winesburgs ende reporter - även om han också dyker upp som barn - kanske är han även den gamle författaren på de inledande sidorna, som arbetar på en bok om 'groteska' livsöden. På de sista tre sidorna lämnar George Willard Winesburg, på gränsen till vuxenlivet, för att med sin mani för ord drömma fram sitt liv. Han ville i alla fall skriva mer än bara lokala notiser.
Vad som först kändes lite för avlägset min vardag, lite dammigt, växte. Det 'groteska' hos karaktärerna visade bara på varje människas ensamhet och inre kamp med sig själv. Inte slagsmål med andra, men tvivel inom sig själv, växtvärk. Ibland en längtan efter kontakt med någon annan, kanske man-kvinna, men lika ofta utvecklad till besvikelse. Så länge man inte hittat sitt inre jag, finner man inte rätt yttre partner.
Så, totalt sett, ger novellsamlingen oss en karta över såväl mänsklig mångfald som det allmänmänskliga. Som helt klart är läsvärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar