Kättaren från Soana - Gerhart Hauptmann (1918)

Kättaren från Soana är en liten pärla på 186 sidor. Ska man bara läsa ett verk av Hauptmann är detta romanen att välja. Man har sagt att hans styrka ligger i miljöskildringar och denna roman är helt visst en lovsång till naturen och bergen i de italienska alperna. Men den är så mycket mer. Via en prästs vånda inför kärleken, hyllar romanen, via naturen, kärleken och livet. Och kvinnan blir symbol för just livet.


Strömningarna i det mänskliga tänkandet hade rört sig från det radikala 1880-talet, via sekelskiftets längtan tillbaka till skönhet och andlighet. Nu svänger pendeln åter bort från all hämmande förkonstling, mot drömmen om den fria naturliga människan som vågar bejaka sin djuriska natur. Romanen problematiserar borgerlighet och kristendom som missledande, men inte genom att agitera, utan genom att lovsjunga landskapet och kvinnan.

Den unge prästen som lärt sig frukta naturen och kvinnan som syndig, som djävulens listiga ränker, blir omvänd av naturens egen skönhet, Edens lustgård som är Moder natur. Han väcks till hänryckning.

"Och han tänkte på de otaliga ögon hos människor, fåglar, däggdjur, insekter och fiskar, med vilka naturen beskådar sig själv. Med en allt djupare häpnad började han fatta naturens oändliga moderlighet." (s.105, Åhléns förlag 1937) För att vi, hennes barn skall få upptäcka och njuta av allt. Han som varit helt blind, fången i sitt intellektuella resonerande, öppnar sig nu för kroppens alla fem sinnen, han börjar se, höra, lukta, smaka och känna världen och livet.

Förälskad i en herdeflicka, ett 'naturbarn', ser han i henne först Madonnan inkarnerad, oskuldsfull som en blomma. När han så kysser henne och därigenom korsar gränsen, har han alls inte drabbats av ett syndafall, utan tvärtom befriats och åter stigit in i Paradiset, som Guds son, Den nye Adam. Han lämnar kyrkan till förmån för kvinnan och livet i lustgården där inget kan hindra dem från att njuta livets frukter.

Eva, den av Gud skapade Urkvinnan är Frukten på Livets träd, det högsta undret, genom vilken han blir frälst till livet. I stället för ett syndafall, har han återvunnit paradiset i direkt närvaro av Skaparen. Gud alstrade kvinnan i sin kärlek, alltså upplever mannen sin högsta sällhet och största närhet till Gud just i kärleken till henne. Genom kärlekens frukt blir vi gudar ...
Som synes en hänryckt lovsång, som rycker mig med sig...