Svartvita bilder - Bodil Malmsten (1988)

Underbara Bodil Malmsten! Jag läste i helgen om hennes berättelsesamling Svartvita bilder. Hon hade ännu inte skrivit sin första roman, utan mest dikter och kortare texter. För mig känns texterna prosalyriska. Inte mycket till intrig, i stället framskapar hon bilder, känslor, stämningar. Den handling som finns spelas upp för mig närmast som film i slow motion. Eller diabilder, en efter en.

Många av texterna är jag-berättelser med ett mycket direkt tilltal. Man ska dock vara försiktig att sätta likhetstecken mellan jag och författaren. I Mitt första liv inleder hon med att säga: "Jag vill bort från mig själv när jag skriver, inte in i mig, inte ner i. Jag vill framåt och ut, inte tillbaks."

Titelnovellen Svartvita bilder skrevs först till DN:s På Stan-bilaga 1981. Samlingen innehåller även tre 'Morfarsnoveller', som hon omnämner i Mitt första liv, tillkom för FIB-boken, ett folkbildningsprojekt. När vet jag inte, men allt tyder på en lång tillkomsttid för denna samling. 'Morfarsnovellerna' verkar dock lätta att se som 'självbiografiska', men lika lätt inser man att bilderna är barnets upplevelse som naturligtvis omskapats av den vuxne författaren. Novellen "Morfar och spriten" återges, 'putsad' i Mitt första liv. Samtidigt som hon säger att de inte går att 'uppdatera och revidera'. 'De vägrar låta sig formas'. Självklart var de redan ett färdigt konstverk. Jag jämför dem, och förutom några inlagda blankrader och några små ändrade ordvändningar, så handlar ändringarna mest om att några män bytt namn, Påkerspojkarna. Tydligen fanns det släkt som tog illa vid sig, som tog det konstnärligt allmänna, alltför specifikt personligt. Hoppas det är bortglömt idag.

Ack ja, konst är inte lätt. Och ingen är profet i sin egen stad ...